Antalet elever på gymnasiet ökar i år för första gången sedan 2008. Vid mätpunkten i oktober gick 343.900 elever på gymnasiet, en ökning med 6 procent sedan förra läsåret. Ökningen beror delvis på att elevkullarna är större, men framför allt på att det är fler elever som nyligen kommit till Sverige.
Det program som växer mest är språkintroduktion, som nu är det fjärde största programmet. Detta läsår går nära 36.000 elever på språkintroduktion. Det innebär en utmaning för skolan. Bristen på behöriga lärare är stor och tiden är knapp.
– Det är bråttom om eleverna ska hinna få så mycket svenska att de kan tillgodogöra sig gymnasiet. Det är en enorm utmaning när det kommit så många på en gång, säger Anna Westerholm, chef för läroplansavdelningen på Skolverket.
Redan för ett år sedan visade Skolverkets uppföljning att språkintroduktion hade stora problem. Förutom svårigheter att rekrytera behöriga lärare så visade rapporten också att eleverna riskerade att fastna på programmet och inte tog sig vidare. Där fanns också problem med att bedöma elevernas kunskaper och med heterogena elevgrupper. De problemen har snarast ökat efter den stora flyktingvågen hösten 2015.
– Det finns anledning att tro att det är fortsatta bekymmer med att få igenom flödet, säger Anna Österlund, chef för enheten för nyanländas lärande på Skolverket.
Även i gymnasieutredningen pekar man på problemen med Språkintroduktion, som att eleverna får väldigt lite undervisningstid, både i svenska som andraspråk och i andra ämnen än svenska. Delvis kan det bero på att man på skolorna är osäker på vilka lösningar som regleringen tillåter – vad man får och inte får göra, menar Anna Österlund.
Därför försöker Skolverket nu stötta skolor och lärare genom information och kompetensutveckling. Man tar bland annat fram en modul för ämneslärare i olika ämnen om hur de kan undervisa elever som inte kan någon svenska. Skolverket har också fått i uppdrag att ordna en utbildning i svenska som andraspråk för lärare i andra ämnen.
Språkintroduktion går inte riktigt att jämföra med de nationella programmen, eftersom varje elev har en individuell studieplan. Där finns heller inga vanliga årskurser – att en elev går i årskurs två betyder inte detsamma som på ett nationellt program. Dessutom finns ingen begränsning för hur länge man får gå på Språkintroduktion.
Men oftast är det ont om tid. En elev som kommer sent ska snabbt tillägna sig svenskan för att sedan hinna börja på ett nationellt gymnasieprogram innan hen fyller 20 år. Därför är det viktigt att skolan gör individuella studieplaner och att de har hög kvalitet.
– Det behöver vi kanske titta på, om man behöver öka kompetensen kring de individuella studieplanerna, säger Anna Österlund.