Tanken med språkintroduktion är att eleverna ska få en individuellt anpassad undervisning, för att så snabbt som möjligt komma ut på ett nationellt program. Men i själva verket är det bristen på lokaler och lärare, och inte elevernas behov, som styr undervisningen, visar Skolinspektionens kvalitetsgranskning av gymnasiets fjärde största program, språkintroduktion.
Av 42 undersökta skolor var det bara fem som klarade sig utan anmärkningar i granskningen.
– Det finns en stor omtanke och omsorg om eleverna hos skolpersonalen. Men det räcker inte, säger Thomas Nilsson, projektledare på Skolinspektionen.
På språkintroduktion samsas elever som har lång skolbakgrund med analfabeter och dem som gått få år i skolan. Trots att elevunderlaget är så heterogent, så ser undervisningen ofta likadan ut för alla elever. Det gör att eleverna inte får den undervisning de behöver.
För att kunna utforma individuella studieplaner så måste skolan ta reda på vad eleverna faktiskt kan. Granskningen visar dock att många skolor varken har kompetens eller utarbetade rutiner för hur kartläggningen av elevernas kunskaper och erfarenheter ska gå till.
– Kartläggningen är A och O för att eleverna ska få en flexibel utbildning. Det gäller att inte tappa i hastighet och kunskaper, understryker Thomas Nilsson.
Om elevens ska klara ett nationellt program så behöver de först och främst lära sig svenska. Samtidigt är det viktigt att de får fortsätta att utvecklas i de andra skolämnena, så att de inte halkar efter. Det vanligaste är dock att eleverna bara läser ett fåtal andra ämnen utöver svenska som andraspråk. Dessutom saknar eleverna ofta både studiehandledning på modersmål och modersmålsundervisning, vilket är avgörande för kunskapsutvecklingen. Bara en av de granskade skolorna använder fjärrundervisning som en lösning.
Trots att lärarna är mycket engagerade i sina elever, så har de alltför låga förväntningar och bristande tilltro till elevernas förmåga. De fokuserar mer på vad som brister än på de kunskaper eleverna redan har. Det krockar med elevernas ambitioner. Eleverna på de granskade skolorna känner sig understimulerade och efterlyser fler ämnen, fler lektioner och en mer utmanande undervisning.
Många nyanlända elever mår också psykiskt dåligt och behöver mycket stöd från elevhälsan, särskilt med tanke på att många är ensamkommande. Granskningen visar att de inte får det stöd de behöver.
Thomas Nilsson kan ha en viss förståelse för att man inte riktigt räckt till ute på skolorna. Läsåret 2015/16 innebar en stor ansträngning, med många nyanlända elever. Samtidigt är problemen inget nytt, utan har påtalats år från år, betonar han.
– Det drabbar en mycket sårbar elevgrupp.
Särskilt oroväckande tycker han det är att skolhuvudmännens styrning och uppföljning inte fungerar. Få huvudmän har en plan för språkintroduktion, och har de en så är den oftast inte styrande. Han skulle önska att de skrev fram en bred plan, som erbjuder många och flexibla möjligheter – och att huvudmännen också styr efter den.
– Då kan man också följa upp undervisningen.