Ni kanske har hört vilket som är vårt huvudförslag, inledde Skolkommissionens ordförande Jan-Eric Gustafsson ett dagen efter-seminarium på Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS).
Det var en hänvisning med mild ironi till det stora utrymme lottningen fick i debatten när betänkandet presenterades. Att döma av reaktionerna skulle man kunna tro att tanken att lotta ut platser på översökta skolor är ny. Men den framfördes i en IFAU-rapport redan 2011 och återupprepades så sent som i januari i lärarfackens och LO:s gemensamma Likvärdighetsagenda.
De som anser att det viktigaste av allt är att föräldrar får välja åt sina barn brukar säga att det är bättre att göra alla skolor till bra skolor än att blanda elever efter socioekonomisk bakgrund. Då bortser de från att forskning och erfarenhet visar att det inte räcker att kasta in mer pengar i en segregerad skola. Även elevblandning behövs.
I dag är var tolfte elev i åldrarna 16—18 år nyanländ. Ingen är betjänt av att de eleverna går i skolan i enklaver där de aldrig träffar kamrater som har pratat svenska hela livet, eller i vart fall längre än de själva. Dessutom handlar segregation och låga Pisaresultat inte bara om utländsk bakgrund, vilket det ibland kan låta som i debatten. Även svenskfödda elever sorteras.
Kommissionen vill ha kvar skolvalet trots att det är väl känt att olika grupper i samhället inte tar till sig information på samma sätt — inte ens om informationen är bra. Då ger en regelrätt tombola, för att låna Jan Björklunds bild, i vart fall en större blandning på populära skolor än lotterierna »ha rätt föräldrar«, »paxa först« och »bo närmast«.
Kapitlet om urvalsregler upptar cirka 25 av Skolkommissionens 450-sidiga förslag och hänger ihop med alla andra delar som tillsammans har ambitionen att göra skolan bättre och mer rättvis.
Om hela programmet genomförs tror Skolkommissionen att svensk skola ska kunna vara tillbaka på samma nivå som i mitten av 1990-talet om 10—12 år. Men då behövs en ökad undervisningstid, som Jan-Eric Gustafsson säger. Förutom att få förslagen genom riksdagen blir den stora utmaningen därför — som alltid — lärarbristen.