Regeringen satsar 25 miljoner kronor på att sprida forskning om effektiva arbetssätt till landets skolor och förskolor. 15 miljoner ska ge fler forskarskolor för lärare och förskollärare. Det är de enda konkreta satsningarna på utbildningsområdet i forskningspropositionen.
Skola och utbildning nämndes överhuvudtaget inte när utbildnings- och forskningsminister Jan Björklund på torsdagen presenterade regeringens inriktning för forskningspolitiken åren 2013– 3016.
Nästa år ökar de totala forskningsanslagen med 1,7 miljarder kronor jämfört med i år, vilket ska ha stigit till fyra miljarder mer vid slutet av perioden. 40 miljoner, en procent av de fyra miljarderna, går till skolan och förskolan.
Hälften av skolpengarna, 20 miljoner, satsas på att föra ut forskningsresultat som är relevanta för lärare och förskollärare. Syftet är att de ska få vetenskapligt underlag till att välja de metoder som ökar måluppfyllelsen mest.
Ytterligare 5 miljoner riktas särskilt till matematik, naturvetenskap och teknik. Även här ska forskningsresultat spridas men i uppdraget ingår också att stimulera den ämnesdidaktiska forskningen.
Slutligen får forskarskolor för lärare och förskollärare 15 miljoner kronor mer än i dag.
Lärarförbundet har länge drivit frågan om en plattform för skolforskning, tillsammans med Lärarnas Riksförbund, Skolledarförbundet, Sveriges kommuner och landsting, Friskolornas riksförbund och Svenskt näringsliv. Plattformen man efterlyser ska både främja forskningen och erfarenhetsutbytet, identifiera behoven och sprida resultaten.
Anders Arnquist, professor i pedagogik vid Karlstads universitet och ordförande i Lärarförbundets vetenskapliga råd, tycker att regeringen nu tar ett steg i rätt riktning men att det hade varit ännu bättre om pengar satsats på själva forskningen.
– Det är tråkigt att bara en liten droppe av det som de viktigaste parterna inom skolan kommit överens om syns i propositionen. Varken Vetenskapsrådet eller någon annan ger pengar till tillämpad forskning där lärare och förskollärare deltar. Och Skolverket sprider ju redan rön genom sina kunskapsöversikter, säger han.
Än är ingenting sagt om hur spridningen ska gå till. Elisabet Nihlfors, huvudsekreterae i Utbildningsvetenskapliga kommittén, hoppas att det inte blir Skolverket eller någon annan myndighet.
– Det bör vara en fristående enhet där proffs har möjlighet att fritt och kritiskt värdera forskningsresultat, i stil med SBU inom medicinen, säger hon.
Utbildningsvetenskapliga kommittén får ingen höjning av anslagen.
– Det känns inte särskilt framsynt. Varje år kan vi fördela pengar till 30–35 nya forskargrupper från förskola till högre utbildning och det är för lite. Man kan bara hoppas på att lärosätena nu avsätter mer än hittills till forskning om skola och utbildning, säger Elisabeth Nihlfors.
Det är universitet och högskolor som får de stora pengarna i forskningspropositionen – 900 miljarder mer 2016.
Regeringen vill förändra sättet att fördela forskningsanslag och lägga mindre vikt vid antalet artiklar och citat som forskare åstadkommer i vetenskapliga tidskrifter. Man anser att den modellen leder till att forskningen satsar på säkra kort.
Vetenskapsrådet får nu i uppdrag att ta fram en modell för kollegial bedömning, peer review, där en panel av erfarna forskare tar hänsyn till fler faktorer, bland annat hur nytänkande projekten är.
Det tycker Elisabeth Nihlfors är bra. Artikelräknandet missgynnar vetenskapsområden där man inte publicerar sig på samma sätt som inom medicinen.
– Ett nytt system kan ge mer pengar till hela blocket humaniora/samhällsvetenskap och förhoppningsvis även till utbildningsvetenskapen, säger hon.
Karin Lindgren