I Haninge får alla fritidspedagoger fortbildning.
En rörelse med armen, en med benet och ett steg framåt med gubben. Ett klick med kameran. En ny rörelse, ett nytt steg. Ett klick med kameran.
Att göra animerad film är tidsödande men Lano Abdulla, Melker Davidsson och Ludvig Persson är tålmodiga.
Ruta för ruta jobbar de målmedvetet med filmen "De magiska dinosaurierna och den stora hjälten".
Filminspelningen på Ugglebo fritidshem i Haninge är ett resultat av ett större projekt kring lek som alla fritidshem i kommunen är involverade i.
För att skapa en likvärdig skola och fritidsverksamhet utifrån den nya läroplanen startades för ett par år sedan ett antal gemensamma grupper i kommunen för grundskola och fritidshem.
Huvudsyftet med grupperna var att få Lgr11 att sätta sig, och när det väl var uppfyllt ville de ansvariga skolledarna för fritidshemmens grupp gå vidare. De ville utveckla ett gemensamt förhållningssätt i kommunen, både när det gäller att arbeta mot tydliga mål och att dokumentera, men också i fråga om meningsfull fortbildning för fritidspedagogerna.
– Fortbildning är dyrt. Ofta är det bara en eller ett par enskilda fritidspedagoger som får en liten dusch då och då av något som varken följs upp eller sprids vidare till kollegerna. Vi ville ändra på det, säger Magnus Söderman, fritidspedagog och biträdande rektor på Tungelsta skola och en av de ansvariga för kommunens fritidshemsgrupp.
Först gjordes en inventering för att ta reda på vad fritidspedagogerna saknade och vad de ville ha fortbildning i. Ett efterfrågat område var leken.
– Vi pratar ju ofta om vikten av den fria leken. Men det är lätt att gömma sig bakom det begreppet och det kan också ske en hel del som inte är så bra i den fria leken, som exkludering till exempel. Leken ska vara en del av lärandet, säger Anette Sari, som också är biträdande rektor på Tungelsta skola och ansvarig skolledare i fritidshemsgruppen.
Ett mål med fortbildningen var att den skulle involvera samtliga fritidshem i kommunen och resultera i något konkret som fritidspedagogerna sedan kunde berätta om för varandra för att sprida erfarenheter och idéer vidare.
– Att de skulle redovisa sitt projekt för sina kolleger i kommunen var viktigt. Om det inte finns några krav eller någon som tittar på vad man gör finns en risk att sådana här projekt rinner ut i sanden, säger Magnus Söderman.
Efter en föreläsning med lekforskare Eva Kane från Stockholms universitet fick fritidspedagogerna en specifik uppgift: I sina arbetslag skulle de komma på hur de kunde förändra sitt arbete så att barnen fick bättre förutsättningar att leka lugna lekar inomhus.
Leklådor, stora plastbackar med material som passar för att leka exempelvis skola, sjukhus, frisör eller kontor, hade fritidspedagogerna på Ugglebo redan introducerat för barnen. Nu gällde det att komma på något nytt.
– En av våra äldre elever visade en film på mobilen som han hade gjort med sina actionfigurer. Vi blev inspirerade och eftersom våra barn leker mycket med lego föll det sig naturligt att använda det, berättar fritidspedagog Margareta Thudin Lundberg.
Att arbeta målstyrt, att sätta ord på sin verksamhet och ge fritidspedagogerna en gemensam plattform att stå på har hög prioritet i Haninge.
Som ett led i det arbetet införde kommunen ett särskilt planeringsdokument för ett par år sedan (se faktaruta). Arbetet med dokumenten är förankrade hos fritidspedagogerna men för att de verkligen ska användas och inte bli meningslösa papper i en pärm är det nu dags att få skolledarna i kommunen med på tåget.
– När du kan formulera för föräldrarna, eller i samtal med arbetsgivaren, att det här har jag gjort och så här tänkte jag, är det inte bara ett sätt att få feedback, det är också ett sätt att höja statusen på yrket. Och de enda som kan göra det är vi själva, säger Magnus Söderman.
Ulrika Sundström