Fler är med i leken när man skippar dockvrån och klätterställningen. Hur förskolor är möblerade spelar nämligen stor roll för hur barnen leker.
I en vrå leks det med dockor, och i ett särskilt hörn står alla klätterställningar På många förskolor i landet har pedagogerna planerat i detalj vad barnen ska göra och på vilken plats. Allt för att de ska leka bra tillsammans.
Men resultatet kan bli precis tvärt om, visar en avhandling som följer hur barn på tre förskoleavdelningar leker.
– På förskolan där miljön var väldigt förutbestämd var lekarna mer individuella, barnen förhandlade inte lika mycket. Det fanns ingen strävan att göra leken gemensam, säger Sofia Eriksson Bergström.
När miljön i stället var mer neutral, som till exempel i en skog eller i ett kuddrum, så fick fler vara med i leken.
– De måste hela tiden berätta för varandra vad de upptäckte för handlingsmöjligheter i pinnarna, legot eller sandlådan. Miljöerna uppmanade dem att prata med varandra.
Eriksson Bergström hoppas att förskolelärarna inser vikten av att inte göra barnens miljöer för statiska och förutbestämda. I slutändan handlar det om demokrati, tycker hon.
– Att lära sig förhandla är en viktig del i barns uppväxt, att de både ska kunna finnas i kollektivet och kunna göra sin röst hörd.
Erika Hällberg/TT