Lärarförbundets rankning Bästa skolkommun dras med flera problem och riskerar bli ett dåligt verktyg för kommunal utveckling, hävdar två statsvetare. Tvärtom, anser Lärarförbundet. Rankningen har fått upp skolfrågorna på den lokala agendan och är en katalysator för utvecklingsarbetet.
Rankningar i form av öppna jämförelser mellan landets kommuner är i grunden något viktigt och bra. Men mätningarna har också problem och riskerar att få orimligt stort genomslag i det kommunala utvecklingsarbetet, varnar Gissur Ó. Erlingsson, doktor i statsvetenskap, och Anders Sundell, doktorand i statsvetenskap, på Dagens Nyheters debattsida.
Statsvetarna kritiserar fyra stora kommunrankningar, däribland Lärarförbundets årliga Bästa skolkommun. Deras huvudpoäng är att rankningarna har potential att vara bra verktyg, men att de dras med flera problem som kommunala tjänstemän och politiker inte ska blunda för.
– Det finns åtminstone tre saker som en kommunal aktör bör fundera över, skriver de om Bästa skolkommun.
För det första: Hur kan det komma sig att en kommun ena året kan toppa rankningen för att året därpå ha trillat ned till plats 84? Eller tvärtom, klättrat över hundra placeringar på ett år? Hur kan små förändringar ge ett sådant stort utslag? Det måste finnas något fel i själva mätningen som förklarar den hastiga rörelsen, hävdar de.
Lars Ullén, projektledare för Bästa skolkommun på Lärarförbundet, svarar på kritiken.
– Jag tittar varje år på de som gör störst förflyttningar. De som klättrar mycket har gjort förbättringar i många kriterier, i 7, 8 eller 10 kriterier. Har det skett förbättringar i enbart enstaka kriterier klättrar man inte 80 placeringar.
Han medger dock att en del siffror kan vara felaktiga.
– Vår rankning bygger på officiell statistik och den bygger ju på vad kommunerna själva rapporterar in. Det är klart att det kan vara felaktigheter.
Statistiken har dock blivit tillförlitligare de senaste åren.
– Jag, som har jobbat med Bästa skolkommun i många år, har märkt att med sådana här rankningar förbättras kvaliteten på statistiken. Kommunerna blir mer intresserade av att leverera korrekta uppgifter.
Den andra kritikpunkten handlar om att högre kostnader (för barn i förskola och elever i förskoleklass och grundskola) i rankningen automatiskt innebär en högre placering. Är detta i sig bra, frågar sig forskarna? Det innebär ju att en kommun som effektiviserar sin verksamhet automatiskt faller i rankningen. Men det behöver ju inte betyda att skolan blivit sämre.
– Så kan det ju vara. Men vi tittar ju på vilka förutsättningar kommunen ger skolan och lärarna att lyckas. Och då är ju satsade kronor per barn relevant statistik om man vill titta på vilka förutsättningar som ges, säger Lars Ullén.
Är det inte en svaghet i kriteriet att bara man spenderar mer pengar så stiger man också i rankningen?
– Det är ett av 14 kriterier i Bästa skolkommun. Jag ser inte det som ett problem.
För det tredje kritiserar Gissur Ó. Erlingsson och Anders Sundell viktningen av kriterierna. De hävdar att kriterier som rör lärare viktas högre än kriterier som rör elever. Hur kan annars Emmaboda, som hamnade långt ned vad gäller fler kunskapskriterier för elever men högt på lärarkriterier som ”friska lärare” och ”kommunen som avtalspart”, rankas totalt på plats tre 2012? undrar de.
Väger kriterierna olika för lärare och elever?
– Det finns två kriterier som väger dubbelt och de är lärarkriterier. Det är lärartäthet och andel behöriga lärare. Det är för att man anser att de är extra viktiga ur Lärarförbundets synvinkel.
Ett politiskt ställningstagande med andra ord?
– Precis.
– Det är 14 kriterier och det är inte ett sånt lärarfokus som rankningen anklagats för att vara. Hälften handlar om eleverna.
Statsvetarna ser faror med att kommunerna fokuserar mer på att förbättra sina värden för enskilda kriterier i rankningen snarare än att lösa konkreta problem. Hur ser du på den kritiken?
– Jag vet inte hur det ser ut i varje kommun. Men det jag märker är att det är mycket mer diskussioner om skolan som en följd av Bästa skolkommun. Det är otvetydigt. Kommunen och våra lokalavdelningar sätter sig ned och diskuterar utifrån rankningen. Sedan diskuterar man allt: fackliga frågor och allt som rör skolan, inte nödvändigtvis enskilda kriterier. Rankningen är katalysatorn.
I hur många kommuner uppstår diskussioner?
– Det kan jag inte svara på, vi följer inte upp det. Men jag får enormt mycket telefonsamtal flera veckor efteråt från tjänstemän, politiker och våra lokalavdelningar. Jag kan inte ange någon andel, men de blir fler och fler för varje år.
Mats Thorén