Lärarnas tidning och andra använder termen fritidspedagog på ett omedvetet sätt, skriver Monica Hansen Orwehag.
Ord har betydelse och hur man använder dem. I en bildtext i Lärarnas tidning nr 8/13 till artikeln »Bättre lek på fritids« står det att »Matthias Nestor, som studerar till fritidspedagog, ger eleverna råd«.
Detta fick mig att reagera: Vad studerar denne man till? Fritidspedagog har ingen blivit på många år. Sedan 2001 har enbart lärare utbildats, låt vara vissa med inriktning mot fritidshem. Dessförinnan, under 90-talet, gällde »Barn- och ungdomspedagogisk examen med inriktning mot fritidshem respektive förskola«.
Numera blir man grundlärare — förmodligen också mannen på bilden. Men »alla« säger ju fritidspedagog, ofta även de som själva har en annan examenstitel — vad är problemet?
Lärarförbundet organiserar dessa personer och inkluderar dem (åtminstone i högtidstal) i gruppen lärare. I skollagen betecknas de som lärare, deras arbete som undervisning och verksamheten i fritidshemmen som utbildning.
I vardagligt språkbruk inom facket, i Lärarnas tidning och lite varstans i samhälle och i medier är de däremot oftast exkluderade, en särskild sort.
Jan Björklund har exempelvis försvarat sin nedvärderande särbehandling av denna yrkesgrupp med att »fritidspedagoger är ju inte lärare« — medan förskollärare med liknande utbildning tydligen är det. Här får alltså språkbruket mycket stora konsekvenser.
Ett par exempel (av många möjliga) i Lärarnas tidning om denna underförstådda exkludering:
- Intervju om lärarlöner. Intervjuaren frågar: »Menar du att lärarna måste gå över till semestertjänster för att få högre lön?« Lärare i fritidshem och förskola har redan semestertjänster. Eller med andra ord, de ingår inte i gruppen »lärare«? Ska de kanske i stället gå över till uppehållstjänst för att få högre lön?
- Ledare: »Läraryrket måste bli hållbart.« Man kan fundera över hur hållbart läraryrket för lärare i fritidshem är. Med skenande barngrupper, minskande personaltäthet och sjunkande utbildningsnivå i arbetslaget känns det i dag som ett läraryrke i totalkris. Men orimligheterna i arbetssituationen tas inte upp i texten (för de hör väl inte till gruppen lärare?)
Det går troll i ord! Envisas vi med att beteckna lärarna i fritidshemmet som något annat än just lärare, så kommer de att betraktas som något annat och sämre än lärare.
Detta är långt ifrån oomstritt inom yrkesgruppen själv — man markerar ofta avstånd till att vara lärare i traditionell mening. Men om nu skollagen har valt orden lärare, undervisning, utbildning och lärande bör vi ta dem till oss och vidga dem till att omfatta alla verksamheter. Vi måste sluta med att å ena sidan säga att vi alla är lärare, å andra sidan exkludera allt och alla som inte innefattas i den traditionella (skol-)tolkningen av dessa begrepp.
Ett oreflekterat bruk av termen fritidspedagog har en principiell innebörd som blir till skada för yrket och yrkesområdet, eftersom det legitimerar en syn som innebär »inte lika viktigt som ‹riktiga› lärare och den ‹riktiga› skolan».
Ändå arbetar fritidslärarna med mycket fundamentala delar av det som föreskrivs i läroplanen, som social utveckling, relationer och demokrati. Läroplanens del 1—2 gäller även i fritidshemmet.
Vad ska vi kalla dem då? Kalla dem för det de är, fritidslärare, i analogi med förskollärare och grundskollärare.