Lärarna ska inte längre vara tvungna att skriva åtgärdsprogram. Den tiden ska lärarna i stället ägna åt eleverna och undervisningen.
Regeringens utredare Thomas Persson, som har i uppdrag att lägga fram förslag som minskar arbetsbelastningen för lärare, föreslog vid en presskonferens på onsdagen att kraven på att skriva åtgärdsprogram avskaffas.
Förslaget har fullt politiskt stöd från regeringen.
– Lärare ska undervisa. Inte vara byråkrater, kommenterar utbildningsminister Jan Björklund (FP) förslagen.
Så här ser förslagen ut i korthet:
- Skyldigheten att upprätta ett åtgärdsprogram för elever som riskerar att inte nå kunskapsmålen avskaffas.
- Om läraren och skolan befarar att eleven inte kommer att nå kunskapskraven ska eleven ”skyndsamt” få stöd inom den vanliga undervisningen. Det kan till exempel handla om att eleven får stöd av läraren att lägga upp sina studier eller att eleven får extra lång tid på sig vid prov.
- Om de åtgärderna inte räcker ska läraren anmäla detta till rektorn. Då ska eleven få särskilt stöd. Det kan till exempel handla om specialundervisning.
- Om föräldrarna begär det ska skolan upprätta ett åtgärdsprogram.
- Det ska finnas samma möjlighet som i dag att överklaga beslut om särskilt stöd.
Avsikten med åtgärderna är att frigöra tid för lärarna, så att de kan lägga mer tid på att undervisa och stödja eleverna och mindre tid åt dokumentation.
– Vi har sett att lärarna har fått ägna alltmer tid åt att skriva åtgärdsprogram. Och det verkar inte som att åtgärdsprogrammen alltid skrivs för att eleverna behöver dem, utan att det görs för säkerhets skull, säger Thomas Persson.
Han bedömer att lärare kommer att fortsätta dokumentera elevernas utveckling och problem i undervisningen, även om sätter detta sker på inte längre regleras av staten.
Finns det inte en risk att vissa elever som skulle behöva stöd tappas bort, om kraven på åtgärdsprogram försvinner?
– Jag tror inte det. Förslagen är utformade så att det blir tydligare fokus på att skolan snabbt ska sätta in åtgärder i stället för att skriva åtgärdsprogram. Och rätten till stöd och att överklaga blir kvar.
Enligt Jan Björklund finns det inget som pekar på att ökningen av åtgärdsprogram har lett till att eleverna lär sig mer. I vissa skolor har lärarna skrivit åtgärdsprogram för över 50 procent av eleverna.
– Många lärare upplever att åtgärdsprogrammen är för omfattande och byråkratiska, men att de inte har fått någon effekt. De resulterar i ungefär samma insatser som skolan ändå satte in tidigare, säger utbildningsministern.
Kan det inte bli så att det bara är barnen till drivande föräldrar som får åtgärdsprogram, eftersom det nu hänger på föräldrarna om åtgärdsprogram ska upprättas?
– Vår bedömning är att åtgärdsprogram bara kommer att begäras ut när föräldrarna är missnöjda och tänker överklaga. Och det är klart att de som utnyttjar överklagandemöjligheten säkert är mer välutbildade och mer medvetna föräldrar. Men då skulle man ju kunna säga att man uppnår mer jämlikhet om vi avskaffar rätten att överklaga.
Varför har det tagit sju år för dig som utbildningsminister att inse att åtgärdsprogrammen borde avskaffas?
– Totalt sett med alla förändringar har det blivit ett för hårt tryck på lärarnas administration. Det gör att vi mer självkritiskt har granskat både det ena och det andra. Och nu rättar vi till det.
Både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund välkomnar förslagen och menar att det är bättre att lärarna får ägna tid åt att hjälpa eleverna än att skriva om det.
Förslaget skickas nu på remiss och ska enligt regeringens plan börja gälla vårterminen 2014.
Regeringens utredare Thomas Persson har tidigare under våren föreslagit att kraven på skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner tas bort i årskurs sex till nio och de bara behöver upprättas en gång per läsår i lägre årskurser.