Friskolechefen som vill stoppa vinstuttag

Plötsligt tar vägen slut. Där, utslängd mitt i den sörmländska skogen, ligger fristående skolan Vackstanäsgymnasiet.

Det stormar om de fristående skolorna nu. Efter konkursen av skolkoncernen JB Education tävlar de politiska partierna om att lägga förslag om skärpta regler för fri­skolorna.

Men Vackstanäsgymnasiet drivs utan vinstintresse. Vd för Stiftelsen Vackstanäsgymnasiet är Patrik Waldenström, som har startat nybildade Idéburna skolors riksförbund. Han tar emot i den fristående skolans trädgård med sandaler, solbränt ansikte och ett avspänt leende. Bortom gröna fält skymtar sjön Vällingen.

Varför finns Idéburna skolors riksförbund?

— Jag gick här ute på Vackstanäs och irriterade mig på att fristående skolor började få dåligt rykte. När det skrevs om friskolor handlade det alltid om de vinstutdelande skolkoncernerna, om låg lärartäthet och dåligt utbildade lärare. Men det där stämmer ju inte på oss och en massa andra idéburna fristående skolor.

— Det finns faktiskt ganska många som driver skolor utan att vara ute efter att tjäna pengar. Vi vill visa att det finns friskolor av olika sorter.

Har fristående skolor som drivs utan vinstsyfte bättre kvalitet än kommunala skolor eller skolor som drivs med vinstsyfte?

— Man kan inte säga så generellt. Det är klart att det finns jättebra skolor av alla sorter, liksom dåliga. Men det finns några förutsättningar som är speciella för oss — vi har en större frihet än de kommunala skolorna och vi sneglar inte på pengarna på det vis som skolföretagen gör.

— Det kommer aldrig in i vår tankevärld att vi inte skulle erbjuda elever extrastöd därför att vi måste dela ut 10—15 procent i vinst.

Borde det vara förbjudet för skolor att dela ut vinst?

— Ja. Annars finns det alltid en frestelse att öka vinsten och ta ut den. Det är en tankegång som inte hör hemma i skolverksamhet.

Varför inte då?

— Därför att jobbar man i en skola ska man bara ha en tanke i huvudet — att göra det så bra som möjligt för eleverna. Vinstutdelning i skolan är en abnormitet. Det är bara Sverige och Chile som tillåter det.

Men om det går att driva en bra skola trots att man delar ut vinst?

— Det finns alltid möjlighet att satsa ännu mer på skolan och på eleverna. På en vinstdriven marknad söker sig alltid aktörerna dit de största vinsterna finns. Ett sätt att få vinst är att sålla ut eleverna. Det finns lite olika varianter på hur man kan göra det.

— Man kan till exempel sålla ut duktiga elever genom att ha undervisningen på engelska, som Engelska skolan, det mest lönsamma friskoleföretaget i Sverige. Eller så kan man ha ett arbetssätt som kräver väldigt självständig förmåga och inte så mycket stöd från lärarna, som Kunskapsskolan. Då väljer du nästan automatiskt bort dyslektikerna och adhd-eleverna.

Hur skulle en lagstiftning se ut som förbjuder vinstutdelning?

— Tillåt bara skolor som drivs av föreningar, stiftelser eller aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning, så kallade svb-bolag. Det är ett ganska enkelt sätt att stoppa vins­terna, med befintlig aktiebolagslag. Enligt den lagen får jag som ägare bara ta ut statslåneräntan plus en procent på insatt kapital. Det är rimligt. Bolaget får inte dela ut pengar i en koncern och det får bara säljas till ett ­annat svb-bolag.

Det finns många sätt att komma runt ett vinstförbud. Man kan höja styrelsearvodena, lägga vinsten i en pensionsförsäkring, betala höga hyror till ett moderbolag. Går det verkligen att täppa till alla de här kryphålen?

— Nej, det går förstås att ta ut vinster på olika sätt. Men det blir på en annan nivå ändå. Om bara bolag med särskild vinstutdelnings­begränsning är tillåtna tappar riskkapitalbolagen intresset för skolmarknaden.

Skulle inte ett vinstförbud skrämma bort entreprenörer, som faktiskt har intressanta idéer för att utveckla den svenska skolan?

— Har du sett några sådana entreprenörer i skolans värld? Det finns säkert några som skulle skrämmas bort, men det är ingen katastrof. Skolan behöver inte den typen av entreprenörer. En riktigt engagerad pedagog kan starta de där skolorna i alla fall.

Rätten att välja skola framhålls av vissa som en förklaring till de sjunkande resultaten i skolan i och med att de duktiga eleverna samlas på samma skolor. Delar du den analysen?

— Friheten att välja innebär förstås en risk att familjerna väljer skola efter den klass, etniska tillhörighet eller utbildningsbakgrund som familjen själv har. Det finns alltid en balans mellan valfrihet och segregation.

Innebär det att rätten att välja skola bör avskaffas?

— Nej, jag tycker att vi ska ha kvar den valfriheten. Däremot borde det finnas någon form av samhällelig planering av skolväsendet. Hur det ska se ut kan jag inte svara på i dag.

Vad krävs för att gynna framväxten av icke vinstutdelande skolor, till exempel lärarkooperativ?

— Ett problem när man ska starta en idéburen skola är att det är svårt att få startkapital. Det problemet har ju inte riskkapitalbolag. Det är ju det de har; pengar. Sedan kan de ha idéer också, men främst har de pengar.

— Därför skulle det behövas någon form av social riskkapitalfond, dit den som startar en idéburen skola blir återbetalningsskyldig under rimliga villkor.

Du har en gång varit med och byggt upp en lärarutbildning i Namibia. Finns det något vi kan lära oss av skolan i Namibia?

— Jag var där 1995, några år efter befrielsen. Landet var utfattigt, ungarna fick bara gå i skolan i fyra år och kunskapsnivån var jättelåg.

— De nyutbildade lärarna kände en otrolig stolthet över att de faktiskt gjorde en insats för sina medmänniskor och för samhället. De kände att de var en del av befrielsen, att det var de som skulle bygga upp det nya landet. Den stoltheten tycker jag att vi ska betona mer i svensk skola också.