Bente Pettersson på Lillestadskolan utmanar särskoleeleverna genom tydlighet och individuellt stöd.
Linn Falkheimer sträcker ut ena armen och mäter ut en lagom bit av det rosa garnet. Hon ska brodera ett bokmärke till sin pappa.
— Han läser väldigt, väldigt mycket, säger hon och ler, nöjd med att ha kommit på en så bra present.
Hanna Taher står vid bordet bredvid och klipper ut tyg till en innerkudde till en vetevärmare. Hennes pappa har ofta ont i nacken så det blir också en passande present.
Bente Pettersson, textillärare på Lillestad grund- och särskola i Växjö, finns hela tiden i närheten, både för att uppmuntra och utmana.
— Vad man klarar och inte klarar ser extremt olika ut i särskolan. Jag vill att eleverna ska göra så mycket som möjligt själva men det är jag som måste hitta den rätta nivån på uppgiften, säger hon.
Bente Pettersson har arbetat som textillärare i drygt tio år. Men hon har också 20 års erfarenhet som förskollärare och det har hon god nytta av i arbetet med särskoleeleverna.

— Jag försöker alltid se till helheten och inte bara till ämnet slöjd. Vad behöver den här eleven träna på för att komma vidare i utvecklingen och vad kan jag bidra med?
För Bente Pettersson är den tydliggörande pedagogiken helt avgörande, vilket avspeglar sig på många sätt i textilsalen. Till exempel genom hur materialet är ordnat. Varje skåp är märkt med nummer och innehåll.
— Gå till skåp nummer fem. Där finns broderigarn. Välj den färg du vill ha. Så kan det låta för elever som klarar av att välja bland alla färger. För en elev med svår autism kanske det är omöjligt, då kan det räcka att få välja mellan två färger.
Hur tygerna presenteras i skåpet är ett annat exempel. Bente Pettersson vill att eleverna ska kunna se samtliga tyger. Därför har hon vikt och staplat tygstyckena så att alla ligger vända utåt, i stället för att några, som så ofta, hamnar gömda längst in.

Här finns också det som inte syns för blotta ögat. Bente Pettersson själv bär på tusen små knep för att underlätta för eleverna.
För ett par år sedan deltog hon i slöjdbiennalen och för att dela med sig av sina erfarenheter hade hon tillverkat ett antal häften där hon i text och bild beskrev hur hon arbetar. Nu har en del av häftena blivit en idé- och metodikbok full av praktiska råd, »Röda trådar«, som kom ut i våras.
— Slöjd är ju ett viktigt ämne i särskolan, bland annat för att träna elevernas motorik. Men för mig är det viktigt att de inte bara tränar för att träna eller fastnar i hjälpmedlet, till exempel sypinnen. Jag vill att det ska bli något också. En garnboll, som är så bra att göra för att man måste använda båda händerna, kan bli en massa saker, som en tomte eller en igelkott.
Att få visa upp sina arbeten är ett utmärkt sätt att stärka självförtroendet hos eleverna. Bente Pettersson har plockat fram en korg med 16 pyjamasbyxor i olika modeller. Det är särskoleeleverna på Lillestadskolan som sytt och om drygt en vecka är det dags för modevisning.

Nu ska byxorna provas tillsammans med musiken, Yohios »Heartbreak Hotel«. Eleverna klättrar upp på bordet som tillfälligt får fungera som catwalk och Bente Pettersson drar i gång musiken.
— Eleverna är så stolta över sina byxor och de ser verkligen fram emot uppvisningen. Att stärka deras självkänsla är väldigt viktigt. Är man trygg i sig själv klarar man sig bättre i livet.