… brasslärare på Kulturskolan i Sala, där man sagt upp en stor del av musiklärarkåren.

Varför dessa uppsägningar?
— Ekonomin, säger man. Av tolv heltidstjänster finns det nu bara 4,25 tjänster kvar. Och i samband med sparpaketet beslutade man också att flytta hela verksamheten till gymnasiets lokaler.
Beskriv situationen med ett musikverk.
— Oj … Stravinskijs »Våroffer« kanske. Under hela våren svävade vi i ovisshet, det var en mardröm. Och samtidigt offrar man något viktigt, man amputerar ju en del av musiklivet i kommunen. Men många har också stöttat oss.
Blev du uppsagd?
— Nej, med mina 24 tjänsteår låg jag bra till på las-listan. Men jag vill inte vara med längre, jag har så svårt att tro på den nya verksamheten och har därför accepterat ett erbjudande om förtida pension.
Hur mår dina kolleger?
— Mycket dåligt. Uppsägningen gick så dåligt till, dessutom. I juni blev hela personalstyrkan kallad till skolförvaltningens sammanträdesrum där man helt sonika räknade upp alla som blivit uppsagda. De fick ett papper, sedan var det bara att skriva på.
Har någon hittat nytt jobb?
— Nej ... Jo, en flöjtlärare, en jätteduktig flöjtist, har lyckats få jobb på ett konditori i Hallstahammar. Annars är arbetsmarknaden för en musiklärare i den här regionen stendöd.