Nu är det upp till bevis för politiker som säger sig vilja ha gemensamma uppgörelser om skolan. Överst på kravlistan står högre lärarlöner.
Att skolan är i fokus är naturligtvis mycket glädjande. Men också problematiskt. Partierna tävlar nu om att spotta ur sig skolpolitiska idéer. Risken är överhängande att man fastnar i detaljer och splittras, snarare än att hitta lösningar på de verkliga utmaningarna och komma överens om en hållbar skolpolitik.
Samtidigt finns också en mer besinnande ton i skolpolitiken. Nu sker det som Lärarförbundet länge efterlyst. Både regering och opposition säger sig vara beredda till blocköverskridande överenskommelser och har bjudit in varandra till samlingar om skolan. Nu måste de utsträckta händerna tas — och inte bara bli ord — om vad som krävs för att en bättre skola ska bli verklighet. Elever och lärare förtjänar mer än vacker retorik.
Dagens Nyheter skriver i en ledarserie om skolan att politikerna måste lyfta blicken och se förbi egna skolminnen för att kunna föreslå hållbara lösningar. Skolan har »sannolikt skadats mer av ryckigheten, det ständiga missnöjet och alla de motsägelsefulla beskeden om vad som måste göras än av någon enskild förändring.« Man efterfrågar, liksom Lärarförbundet, en ny politisk konsensus om skolan som kan bli bestående oavsett valutgång.
Därför oroar det mig att förslag om statliga litteraturlistor varvas med idéer om betyg från första klass och förstatligande. Sverige har inte råd att lägga tid och energi på saker som inte höjer elevernas resultat och skolans kvalitet. Det skulle kosta det skolan har minst av — tid och pengar.
Att skolan är ett gemensamt ansvar är alla överens om. Staten har under lång tid varit för passiv och måste nu börja ta ett tydligare och ökat ansvar. Det kan man göra utan att sätta i gång en gigantisk omorganisation av huvudmannaskapet. Det vore att negligera de verkliga problemen, åstadkomma enorma omorganisationskostnader och skjuta lösningarna på obestämd framtid. I dag behövs varenda krona till högre kvalitet och högre lärarlöner i hela skolsystemet.
Regeringen har tillsammans med lärarorganisationerna och arbetsgivarparterna träffat en överenskommelse i tio punkter. Den viktigaste punkten är lärarlönerna. Det är ingen slump. Allt fler inser sambandet mellan att höja läraryrkets attraktivitet och höja elevernas resultat. Det viktigaste verktyget för att uppnå detta är lönen. Det är dags att inse att om ingen vill bli lärare faller övriga förslag platt till marken.
Allt fler inser att Sverige står inför en nationell lärarkris. Många politiker talar nu varmt om att lärarlönerna behöver öka. Det är bra. Men sådana uttalanden förpliktar och kräver verklig handling.
Nästa års val närmar sig med stormsteg. Nu är det hög tid att svälja stoltheten och i stället sätta sig ner och gemensamt se till att våra barn får den skolgång och de välmotiverade lärare de är värda.