Lärarförbundets arbete ger resultat: Både politiker och allmänhet inser att lärarna är felavlönade och att arbetsbördan måste minska.
Stödet är stort för höjda lärarlöner. De flesta politiska partier gör utspel om skolan och för lärarna. En utbredd insikt finns om att lärarna är elevernas viktigaste resurs och att arbetsbelastningen måste minska. Lärare måste få möjlighet att fokusera på kärnuppgiften: det pedagogiska arbetet. För tio år sedan var det definitivt inte så.Vinden har vänt — men inte av sig själv. Det har handlat om hårt och medvetet påverkansarbete. Lärarförbundet har lokalt och nationellt varit den ledande rösten i ett långt, hårt och envetet arbete.
Vi har medvetet och strategiskt öppnat öronen hos politiker, föräldrar och medier. Vi har visat hur fel lärarlönerna ligger jämfört med andra grupper. Hur den nationella lärarkrisen kommer att slå. Vi har visat på lärarnas betydelse för elevernas resultat — från förskola till högskola. Det är därför vinden nu har vänt.
I avtalsrörelsen 2012 fick lärarna mer än andra. När andra grupper fick 2,6 procent fick lärarna på de flesta arbetsgivarområden mer. De kommunala lärarna garanterades 4,2 procent.
Nu gör vi bedömningen: Det blev ännu mer — upp mot 5 procent för Lärarförbundets medlemmar 2012. Också under 2013 händer mycket. Det garanterade utfallet överträffas med råge. I Stockholm garanteras lärarna nästan 7 procent på två år, troligen mer. Dessutom kommer viktigt stöd för våra krav från andra yrkesgrupper.
Vi synar nu kommuner och övriga huvudmän. Vilka tar ansvar för att skolan ska fungera? Vilka gör det inte? Fortfarande finns det arbetsgivare som inte vaknat. Tar man inte sin del av ansvaret för den nationella lärarkrisen väntar stora problem och ett brutalt uppvaknande. Man riskerar att inte kunna behålla sina lärare och stå utan behöriga lärare.
Staten som arbetsgivare har också chansen att visa insikt. Den statliga avtalsrörelsen pågår och man kan nu visa sitt ansvar för lärarlönerna. Hittills har de statliga lärarna haft sämre löneutveckling än många andra.
Även när det gäller arbetsbelastning vänder vinden. Lärarförbundet har visat på lärares orimliga arbetsbelastning. Hur skolans fokus har flyttats från undervisning och elever till administration. Nu får vi gehör.
Regeringen utreder hur administrationen ska minska. Skolverket har studerat hur arbetstiden används och visat hur mycket lärare arbetar. Arbetsmiljöverket ska hårdgranska skolan och arbetsmiljön under tre år.
I flera kommuner pågår konkret arbete för att få ner arbetsbelastningen. Lärarförbundet i Stockholm har lagt fram en handlingsplan, i Kristianstad har Lärarförbundet fått kommunen att dra i gång ett stort arbete. Exemplen är många. Ur allt detta kommer förbättringar. Det kan vi vara säkra på.
Vinden har vänt och jag är stolt över Lärarförbundets insatser. 230 000 medlemmar har synts, hörts och märkts. Det ger resultat som gör att vi kan förändra skolvardagen, få mer i lönekuvertet och få fler att vilja bli våra nya kolleger.
Men mycket återstår att göra. Det är mångas löner som ska upp och arbetsbelastningen i vardagen måste minska. Nu börjar en vändning, nu fortsätter vi det hårda trycket för att få politiken att gå från vackra ord till handling.