»Politikerna borde lyssna mer på oss«

Det finns en övertro på att det är politiskt möjligt att styra lärar­utbildningarna på detaljnivå. Staten måste ha ett förtroende för att lärosätena gör sitt bästa och ta ett brett ansvar för att föra en saklig debatt om utbildningarna.

Det säger Maria Jarl, nyvald ordförande för lärarutbildningsnämnden vid Göteborgs universitet och tillika nyvald vice ordförande i lärarutbildningskonventet.

Här i ett hus i den gamla men numera uppsnofsade arbetarstadsdelen Haga har lärarutbildningsnämnden sitt kansli. Två trappor upp sitter Maria Jarl i ett rum med utsikt mot en grön bakgård.

– Jag tror att man kan jobba lite på samma sätt som ordförande som när man forskar. Man ställs inför en uppgift, läser på och analyserar sedan för- och nackdelar med olika lösningar, säger hon.

Lärarutbildningen i Göteborgär en av landets största och mest etablerade. Trots detta har den inte blivit inbjuden när utbildningsdepartementet vid ett par tillfällen under året har träffat företrädare för olika lärarutbildningar.

Vad tror du att det beror på?

– Det kanske är lättare att prata med fyra än 25 lärarutbildningar. Men det är problematiskt att vissa lärosäten får information tidigare än andra. Jag tycker att utbildningsministern borde vända sig direkt till lärar­utbildningskonventet och använda konventet som en resurs för att analysera problem som dyker upp. Det kan till exempel handla om vad det låga söktrycket till ämneslärarutbildningen för 7—9 beror på.

Till ett möte i slutet av augusti bjöds dock rektorerna för alla lärosäten in tillsammans med de ansvariga för lärarutbildningarna.

Vad hade utbildningsminister Björklund att berätta?

– Vi fick bland annat veta att det kommer att bli en försöksverksamhet med lämplighetsprov som några lärosäten kan delta i. Men vi har inte sett något skriftligt om hur den ska läggas upp.

Vad tycker du om lämplighetsprov?

– Generellt tycker jag att det borde vara lärar­utbildningarnas och lärosätenas ansvar att bedöma lämpligheten under utbildningens gång. Det är oerhört svårt att på ett rättssäkert sätt bedöma individer med prov vid antagning. Vad ger det för signal till en individ som får stämpeln olämplig innan utbildningen ens börjat?

I början av juli kom ett förslag från regeringen om hur försöksverksamheten med övningsskolor ska utformas. Lärarutbildningarna fick fem semesterveckor på sig att skriva ett remissvar.

Vad svarade ni?

– Vi ser en rad faror med förslaget som går ut på att hälften av alla studenter ska göra huvuddelen av sin vfu på dessa övnings­skolor med särskilt skickliga lärare.

Vilka faror då?

– Det kan leda till segregation och ojämlika villkor på flera sätt. Hur går det för de skolor som inte blir övningsskolor? Hur går det för de studenter som inte får göra vfu på övnings­skolor utan på vanliga skolor?

– Det finns en risk att övningsskolorna i och med det fria skolvalet kommer att ses som attraktiva skolor som väljs av vissa föräldrar, samtidigt som de utvecklas till särskilda miljöer som inte är typiska för skolor i allmänhet.

Finns det inget bra i förslaget?

– Vi är positiva till att man satsar på att förstärka vfu:n och att utveckla samarbetet mellan akademin och skolan. Men vi tycker att regeringen i stället för att införa en patent­modell som övningsskolorna bör öppna för flera olika vägar att förbättra vfu:n.

Vad kan göras för att förbättra vfu:n?

– I Göteborg håller vi på och uppdaterar handledarutbildningen men vi kan inte tvinga lärare att gå den.

– Det är huvudmännen som äger den frågan och därför måste vi ha goda relationer med dem och de sitter också med i vår lärarutbildningsnämnd.

De fristående skolorna har ingen representant i nämnden. Hur fungerar kontakten med dem?

– Den får tas skola för skola. Det är administrativt krävande, speciellt i en stor stad med många fristående skolor som Göteborg och där lärarutbildningarna samtidigt är i behov av vfu-platser hos de fristående.

Två år har gått sedan den nya lärarutbildningen startade. Vilka för- och nackdelar har du sett?

– Jag tror att det är bra att lärarstudenterna väljer inriktning från början och inte successivt som tidigare. Vid Göteborgs universitet börjar alla med en kurs som tar upp den specifika lärarkategori och därmed lärarroll som studenten valt. Det blir tydligare och mer gripbart för studenten jämfört med tidigare, då man fokuserade på det gemensamma i lärarprofessionen.

Men behövs inte det också?

– Vi jobbar med att skapa mötesplatser för ­lärargrupper som kommer att vara verksamma i samma skolform. Just nu planeras gemensamma praxisseminarier för yrkes­lärare och ämneslärare i gymnasieskolan, för att ta ett exempel.

Du har inte sagt någon nackdel med den nya lärarutbildningen!

– En sak man kan fundera över är om det är bra att organisera i så många korta kurser som vi valt att göra. Tidigare fanns flera långa kurser. De korta kurserna innebär många examinationer vilket är bra, men kräver också mycket administration.

Hur kommer lärarutbildningen att se ut om tio år? Kommer internetkurser på distans att ha konkurrerat ut den traditionella utbildningen?

– Detta med distanskurser via internet har vi inte diskuterat så mycket ännu. Min vision är att lärarutbildningen kommer att bli en start på ett yrkeslivslångt lärande där man kontinuerligt fortbildar sig och kanske forskarutbildar sig. Vi brukar säga »välkommen tillbaka« till våra studenter när de tar sin examen.