Hon driver på för vetenskaplig skola

Hur överbryggar man glappet ­mellan skolengelska och fritidsengelska? Vad tycker mellanstadieelever om att få betyg i årskurs 6? Vilka långsiktiga konsekvenser har skolvalsreformerna haft för individers sociala rörlighet?

Dessa och ytterligare 35 forskningsprojekt fick den 6 november beskedet att de får dela på 219 miljoner kronor. Då presenterade Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté årets stora utdelning av pengar till nya projekt med bäring på skola och lärarutbildning.

Barnpsykologen och specialpedagogik­professorn Eva Björck forskar också — på 25 procent. Resten av tiden är hon huvud­sekreterare för utbildningsvetenskapliga kommittén. Hon började på sitt nya jobb i augusti.

Du har en tvärvetenskaplig bakgrund och jobbar internationellt. Är det detta du vill verka för som huvudsekreterare?

– Ja, Sverige är för litet och vi behöver mer internationellt samarbete — både inom Norden och med världen i övrigt. Det ska bli lättare för svenska forskare att utveckla sina internationella nätverk. Jag tror att vi kan lära mycket av andra länder, liksom de av oss. Det är till exempel inte många som har förskola från ett års ålder med läroplan som vi.

Det blir allt vanligare att nationalekonomer och hjärnforskare gör studier och har åsikter om skolan. Är det bra?

– Utbildningsvetenskap är tvärvetenskapligt i sig och nya områden påverkar utvecklingen hela tiden. För 50 år sedan var det psykologin, nu är det teknologin och hjärnforskningen som öppnar nya möjligheter. Det viktiga är att pedagogerna är med och utvecklar nya tvär- och flervetenskapliga forskningsområden och definierar vilka frågeställningar som är intressanta.

Vad vill du mer satsa på?

– Kopplingen mellan forskningen och ­skolans praktik. Den är otroligt viktig.

När den ideella föreningen Vetenskap och allmänhet gjorde en enkät om lärares vetenskapssyn 2005 ansåg 22 procent av de svarande att astrologi var en vetenskap.

I en nyare enkät, som finns att läsa i en rapport från Riksdagens utbildningsutskott från förra året, ansåg nästan alla tillfrågade skolledare att det ingick i deras arbets­uppgifter att inhämta ny kunskap från forskning. Bara hälften av lärarna tyckte att de hade motsvarande uppgift.

En tredje enkät, som Riksrevisionen gjorde nyligen, visar att 15 procent av ­lärarna inte vet att skollagen numera stadgar att ­undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Hur är det egentligen ställt med veten­skapligheten bland lärarna? Vilar skolan i själva verket på ovetenskaplig grund?

– Jag tror inte att man kan generalisera så men vi har naturligtvis en väg kvar att gå. Samtidigt finns nu en massa initiativ för att lyfta frågorna — den kommande nationella satsningen på spridningen av forsknings­resultat, övnings- och forskar­skolor, förstelärare, forskningsprojekt inom regionala utvecklingscentra runtom i landet med mera.

Så du tror att det blir bättre?

– Ja, det tror jag. Och jag tror att det handlar om att man måste möta detta tidigt i lärarutbildningen. Alla blivande lärare borde redan från början få bra kontakt med forskarvärlden och lära sig hur man kan använda forskningsresultat i skolan. Det är nog det viktigaste om man vill stärka svensk ut­bildningsvetenskap.

Vad tror du det beror på att lärarna — än så länge — inte hänger med så bra som de borde?

– Själva säger de att de inte har tid och det ligger nog mycket i det. Jag har jobbat mycket med fortbildning och vet att lärare tycker att det är fantastiskt roligt att fördjupa sig när de väl får möjlighet. Många är mycket ambitiösa under villkor som inte alltid är så bra. De skulle behöva mer stöd från ledningen.

Hur viktigt är det att lärare forskar själva?

– Om de är duktiga på det är det väl jättebra. Men jag tror inte man ska förvänta sig att alla ska forska i sitt klassrum. Däremot är det bra om alla lärare utvecklar en begreppsapparat och ett sätt att tänka som gör att de blir duktiga på att analysera och reflektera över barnens lärande. De ska veta var de kan hämta mer information och de behöver ett väl utvecklat professionellt språk för att kunna prata med sina kolleger på ett bra sätt.

Vad handlar din egen forskning om?

– Jag skissar på ett nytt projekt om små barn i behov av särskilt stöd och hur man s­kapar en bra miljö för deras lärande. Det är ett internationellt projekt tillsammans med forskare i USA, Portugal, Sydafrika och ­Australien. Det blir intressant att jämföra ­eftersom Sverige är så speciellt.

Gäller det barn med neuropsykiatriska ­svårigheter?

– Eftersom det handlar om väldigt små barn, 1—5-åringar, vet man inte alltid vad svårigheterna beror på. Vi utgår inte från diagnoser. De är sällan intressanta ur ett lärandesammanhang och har ingen betydelse för vad man gör i var­dagen med barnet. Vi tittar på hur barnet fungerar och hur den fysiska och sociala ­miljön bidrar till välbefinnande, del­aktighet och lärande.

Vet man inte det redan?

– Att det är viktigt med tid och ett gott samspel med förskolläraren vet vi, liksom att kamrater är betydelsefulla även för små barn. Men vad är det som gör barn aktiva och engagerade i sin omgivning? Här skulle vi behöva en bra beskrivning av alla de faktorer som sam­verkar och vilka det kan behövas mer av. Det kan vara olika för olika barn.

Ge ett exempel!

– I Sverige har vi förskolor med många olika rum och låter barn leka ganska mycket fritt och själva, även utomhus. I andra länder har man ofta barnen samlade i en stor lokal för att lärarna ska ha koll på många samtidigt, och verksamheten är mycket mer struktu­rerad. Det är klart att detta har olika ­betydelse för olika barn.

Dina forskningspengar kommer från ­Vetenskapsrådet. Är inte det jäv när du är anställd där?

– Jag får inte söka pengar men som huvud­sekreterare får man ett så kallat normal­anslag, ett snitt av vad andra forskare brukar få. Det är för att det anses viktigt att vi är aktiva som forskare.