– Barnens rätt går alltid före budgeten. Det säger Kurt Hjalmarsson, rektor i Gävle, som kämpat för särskilt stöd och opponerat sig mot sina chefer flera gånger.
Kurt Hjalmarsson är en av de skolledare som svarat på Chef & Ledarskaps enkät, och i likhet med många av sina kolleger har han tvingats neka elever särskilt stöd. Antingen på grund av att det har saknats pengar eller lämpliga lärare.
– Men jag har gjort tvärtom också. Sagt till mina chefer att jag ändå tänker ge den och den eleven det stöd som de behöver och har rätt till enligt skollagen – alldeles oavsett vad de tycker, säger han.
Kurt Hjalmarsson har arbetat som rektor i 14 år och basar i dag för fyra skolor som ingår i Brynäs-Nynäs skolenhet, skolor som tar emot många flyktingbarn och där behovet av särskilt stöd är påtagligt.
Bland de cirka 700 eleverna på skolorna uppskattar han att mer än hälften behöver någon form av särskilt stöd, framför allt studiehandledning. Att lärarantalet är högt räcker inte, förklarar han.
– Studiehandledning är en form av särskilt stöd och det har elever rätt att få, men ibland finns det helt enkelt inga lärare att tillgå.
Att huvudmannen – kommunen i det här fallet – har en budget att hålla sig inom har han ifrågasatt många gånger. En gång drev han igenom att en stökig elev i särskolan, en tolvårig pojke med flera diagnoser, fick enskild undervisning, trots att det kostade kommunen två heltidstjänster.
Min chef sa nej, men jag vidhöll att jag inte kunde göra något annat. Och där slutade vår diskussion.
Din arbetsgivare måste tycka att du är besvärlig?
– Visst, men samtidigt så har arbetsgivaren väldigt svårt att hävda att jag inte gör ett bra jobb. Det enda som har hänt mig är att jag fått tillsägelser om att jag måste hålla budgeten.
Vilket du inte alltid gör?
– Jag vet att jag är ålagd att göra det. Men jag vet också att barnens rätt går före budget och då jobbar jag utifrån det.
– Om jag har bra på fötterna – om jag gjort en tydlig och klar utredning – så är det ingen som kan säga att jag gjort fel.
Ofta, fortsätter han, räcker det dock inte att stödja sig mot lagen när man argumenterar.
– För att orka stå emot ekonomer och förvaltningschefer handlar det väldigt mycket om att man är trygg i sin rektorsroll.
Är du det?
– Ja, jag är jättetrygg i min roll, även om jag funderar på nätterna ibland. Vi har inte outtömliga resurser, jag vet.
– Om jag hade befunnit mig i början av min rektorskarriär hade jag nog lyssnat mer på mina överordnade. Men ju mer erfaren jag har blivit, desto enklare har det blivit att hantera frågorna. Barnen ska ha stöd och hjälp, så är det bara.
Har du inte varit rädd att få sparken?
– Nej, eftersom jag anser att det jag har gjort och gör är rätt. Och om någon anser något annat – so what?! Då har jag åtminstone hedern i behåll.
Pontus Ohlin