Fyra av tio skolledare har någon gång sagt nej till elever som har rätt till särskilt stöd. Det visar en undersökning som tidningen Chef & Ledarskap gjort.
Det är olagligt att neka särskilt stöd till elever som är i behov av det. Ändå uppger nästan fyra av tio skolledare att de någon gång tvingats göra det på grund av brist på pengar eller kompetens.
Det avslöjar Lärarförbundets tidning Chef & Ledarskap i sitt senaste nummer.
Bland de drygt 1 700 rektorer och skolledare som svarade på tidningens enkät uppgav 37 procent i skolan och 42 procent i förskolan att de tvingats neka elever eller barn särskilt stöd en eller flera gånger under de senaste tio åren.
Många upplever också att det har blivit svårare att ge särskilt stöd. Trots att både skollagen och förskolans läroplan slår fast att det är en rättighet.
– För eleven kan det innebära skillnaden mellan att lyckas i skola och att misslyckas, förklarar Peter Franklin, undervisningsråd på Skolinspektionen.
Greger Bååth, generaldirektör på Specialpedagogiska skolmyndigheten, är inte direkt förvånad när han hör siffrorna.
– Men jag tycker att det visar på ett stort behov av kompetensutveckling. Skolledare behöver mer kunskap om pedagogiska konsekvenser av särskilda behov i allmänhet, och funktionsnedsättningar i synnerhet, säger han.
Bristen på kompetens pekar många skolledare i enkäten ut som en avgörande faktor: "Visst ger vi särskilt stöd men kanske inte i den omfattning som vore optimalt och inte alltid med rätt kompetens", svarar till exempel en skolledare.
De flesta skolledarna i enkäten, två av tre, anger dock att det uteblivna stödet har ekonomiska orsaker.
En rektor säger: "Resurserna står inte alls i proportion till vad lagen säger att vi ska stödja med. Vi begår lagbrott dagligen."
Att ekonomin är en stor stötesten visar också den undersökning som Lärarförbundet gjorde i våras, då sex av tio grundskollärare uppgav att en eller fler elever i klassen inte fick det stöd de behövde på grund av bristande resurser.
Chef & Ledarskap har även frågat om det krävs en diagnos för att få särskilt stöd. Enligt skollagen räcker det med att en elev har svårt att nå kunskapskraven för att eleven ska få den hjälp som behövs. Trots det svarar 14 procent av skolledarna ja på frågan.
När Lärarnas tidning gjorde en liknande undersökning i fjol, riktad till lärare, svarade en ännu större andel, 24 procent, att det krävs en diagnos.
Diagnoser ger inte Greger Bååth mycket för.
– Det viktiga är att fokusera på respektive elevs behov och utgå ifrån den, inte att lägga energi på att hitta diagnoser hela tiden, säger han.
Lärarförbundet vill att det satsas mer resurser på särskilt stöd. Men man vill också att makten över resurserna flyttas ned från politiker- och förvaltningsnivå till lärarna och rektorerna, vilket skulle ge dem en så kallad ordinationsrätt.
Pontus Ohlin