Kommuner skulle kunna tjäna miljoner på bara några år genom att ge särskilt stöd till elever i låg- och mellanstadiet. Men frånvaron av ekonomiska uppföljningssystem gör att få kommunstyrelser insett det, rapporterar Sveriges radio Ekot.
– Det mest mänskliga och ekonomiskt kloka för kommunen är att satsa på barnen tidigt. Men för en skolchef med ett budgetansvar är det en dålig affär, säger nationalekonom Ingvar Nilsson till Ekot.
Tillsammans med bland andra kollegan Anders Wadeskog har han skrivit en rapport till regeringen om hur skolans kostnader längre fram blir till antingen vinst eller förlust i andra delar av kommunens budget.
– Sparar man in på de tämligen billiga insatserna under låg- och mellanstadiet får man ohyggligt höga kostnader i tonårstiden. Men de drabbar socialtjänsten i ett helt annat konto vid en helt annan tidpunkt, säger Ingvar Nilsson.
Unga med någon fysisk eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är överrepresenterade bland arbetslösa som behöver stödåtgärder efter skolan, enligt Försäkringskassan och Socialdepartementet.
Ingvar Nilsson menar att tiden det kan ta att nå jobb efter skolan kostar samhället och kommunerna mycket mer än stödet i lågstadiet.
– Låt oss leka med tanken att det är en ung kille som har någon form av kognitiv inlärningssvårighet som man kan hantera med tekniska hjälpmedel. Vi har sett att kostnaderna för en sådan investering är ungefär 25.000 kronor. Det vill säga en fyrtiondedel av vad det kostar om vi misslyckas, säger Ingvar Nilsson till Ekot.
Detta är inget nytt för de som jobbar med barn och unga, eller ens politiker i utbildningsnämnderna. Men enligt Ingvar Nilsson har det inte trängt fram till kommunstyrelserna eftersom det saknas styr- och uppföljningsprogram.
Linda Kling