Med blick för eleverna

— Om någon stjäl en oxe ... Vad kan vi lära oss av den korta meningen? frågar SO-läraren Erik Mårtensson.

— Det är ingen mening.

— Att de hade boskapsdjur.

— Ja, tänk så. Sug ut så mycket information om samhället som ni bara kan ur lagtexten.

Katarina Bergman och kollegan Inga Seidlitz hänger vid väggen, är idel öron och ögon men håller i övrigt en låg profil.

I slutet av november kom Riksrevisionen med en rapport om Skolinspektionens granskningar. Myndigheten fick kritik för att lägga för mycket krut på att kolla att skolornas dokument lever upp till lagens krav och för lite på om eleverna får den undervisning de har rätt till.

Våga Visa gör tvärtom.

— Vi besöker alla klassrum, även de praktiskt-estetiska. Vi är flugor på väggen under arbetslagsmöten och elevrådsmöten. På den här skolan jobbar de extra i tjej- och kill­grupper i en stökig klass. Där var vi också med, berättar Inga Seidlitz.

— Vi intervjuar rektor, pratar med elever och lärare och försöker hitta skälen till varför en skola fungerar eller inte fungerar — och vad som skulle få den att fungera bättre, ­säger Katarina Bergman.

Även de läser igenom dokumenten innan de åker ut till en skola. Särskilt likabehandlingsplanen som är det första de tittar på. Den ska vara uppdaterad vilket den är här.

Våga Visa är ett utvärderingssamarbete ­mellan fem kommuner i Stockholmsområdet (se faktaruta). Katarina Bergman och Inga Seidlitz kommer från Nacka, där Katarina är lärare i svenska och engelska på Media­gymnasiet och Inga Seidlitz pensionerad från jobbet som rektor på Maestroskolan. De har observerat förskolor, grundskolor och gymna­sieskolor länge, så länge att de utvecklat en särskild känslighet, ett sjätte sinne om man så vill.

— När vi kommer in i en ny skola känner vi stämningen nästan direkt, säger Inga Seidlitz.

Väsby skolaär en 4—9-skola med 450 elever. Observationen tar två veckor och detta är tisdag i vecka två, deras femte och sista dag på skolan. Övrig tid läser de in sig, konfererar och skriver.

Nu vill de ha svar på frågor som dykt upp under det inledande skrivandet. Det blir ännu en sittning runt rektor Christine Akallas konferensbord.

Vem sköter biblioteket? Är alla lärare involverade i skolans frivilliga studiehjälp? Stämmer det att hemmasittare får under­visning via Skype?

Christine Akalla svarar med självför­troende.

Men de flesta frågorna handlar om skolans tre profiler — M (musik), S (science) och A (allmän). Väsby skola ligger i ett socioekonomiskt svagt område och har många nyanlända elever som bor på flyktingförläggningen i kommunen. Nu vill Våga Visa-observatörerna veta om det är ­någon skillnad i elevsammansättning och ­resultat mellan de olika inriktningarna.

— Ja, rätt så stor, särskilt mellan M och A. I M går nästan bara flickor, i A mest pojkar och det är oftast där de nyanlända får sin klassplacering. Vi har två mentorer i A-klasserna i årskurs 6—9 eftersom det behövs mycket ­motivationshöjande arbete där, säger ­Christine Akalla.

Det övergripande syftet med Våga Visa är att öka måluppfyllelsen. När observatörerna åker ut på fältet har de elevernas bästa för ögonen.

— Får jag den hjälp jag behöver om jag har dyslexi? Är lärandet lustfyllt eller bara läroboksstyrt? Förstår eleverna vad de ska kunna för olika betygssteg? exemplifierar Katarina Bergman.

Hon och Inga Seidlitz kan skriva om goda undervisningsexempel i rapporten men ­någon lärarfortbildning för de observerade är det inte frågan om.

Det bekräftas av lärarna i personalrummet. De tycker att inspektioner och observationer kan vara bra för skolan som helhet men för deras egen personliga och yrkes­mässiga utveckling ger det inte så mycket.

— Då är det bättre med kollegialt lärande där man går in till varandra och ger feedback direkt. Vi har börjat med det här, säger svenskläraren Malin Kraft.

För Katarina Bergman och Inga Seidlitz, som är ute på fältet två—tre gånger per ­termin, är Våga Visa kompetensutveckling. De gör detta för att de har ett genuint intresse för pedagogik och utvecklingsfrågor.

— Det tillför väldigt mycket till den egna verksamheten att gå ut och titta på andra. Man får tips och ser vad som inte fungerar. När jag är ute med yngre kolleger blir jag lite av handledare och det är roligt, säger ­Katarina Bergman.

Svårigheten är att vara borta från ett heltidsjobb i två veckor.

— Först ska du planera vad din vikarie ska göra, sedan ska du ta hand om det som har varit när du kommer tillbaka. Och man kan inte släppa allt så länge. Många upplever detta som jobbigt och hoppar av. Ibland kan vi ha svårt att få folk, särskilt bland förskollärarna, säger Inga Seidlitz.

Blå hallen är Väsby skolas hjärta och får sin färg av skåpen längs väggarna. Eleverna hänger vid höga bord och observatörerna stannar och pratar en stund.

— Det cirkulerar alltid vuxna där det samlas många ungdomar på den här skolan, det har vi sett alla de dagar vi varit här. Det är bra för det skapar en god stämning, säger Inga Seidlitz.

Resten av veckan ska de två observatörerna skriva sin rapport. Om några veckor är det dags för överlämningsmöte med skolledning och förvaltningschefen.

De allra flesta tar emot rapporterna på ett välvilligt sätt. Ofta är en skolledning med­veten om de problem som finns och en rapport kan komma väl till pass i förändrings­arbetet.

— Men igenkännandet är viktigt. Känner de inte igen sig i vår beskrivning sätter försvarsmekanismerna in, säger Katarina Bergman.

Därför har rapporterna alltid ett positivt anslag. Eventuell kritik kallas för »förbättringsområden«. Tips får de inte ge.

— Det är väldigt svårt att låta bli ibland. Fast man kan ju formulera om det så att man får fram det man tycker i andra ordalag, ­säger Inga Seidlitz.

Över korven och moset i matsalen ger de mer kött åt vad de är på jakt efter. De vill veta vilka visioner skolan har, om de syns i verksamheten och om det finns en samsyn kring vad som är viktigt.

Det märks ganska snabbt om en skolas visioner har fastnat på rektorsexpeditionen. Då kan rektor prata om utvecklingsområden som lärarna och eleverna säger att de aldrig har hört talas om.

— Det hänger väldigt mycket på att rektor är synlig. I välfungerande skolor tillhör arbetslagsledarna ofta någon sorts styrgrupp. Då blir det ett nära samarbete och då fungerar det absolut bäst, säger Katarina Bergman.

På Väsby skola sitter arbetslagsledarna i ledningsgruppen och det verkar finnas en samstämmighet om vad som är skolans styrkor och svagheter. På pluskontot nämns den goda stämningen, den berikande mångfalden och de duktiga lärarna. De täta skotten mellan de tre profilerna hamnar på minussidan.

Musik, Science och Allmän har var sitt ­arbetslag och olika temaaktiviteter. Det gör att Väsby skola är som tre skolor i en, som en lärare uttrycker det. Att få upp A-elevernas, och även S-elevernas, resultat är ett klart förbättringsområde.

Faran med alltför cementerade inriktningar är att lärare omedvetet ställer lägre krav på vissa klasser, enligt Katarina Bergman. När hon lyssnade på en diskussion i en elevgrupp var det en flicka som sa »om man nu vill bli bättre men läraren tycker att man är dålig …« Denna elev kände uppenbarligen att läraren hade en förutbestämd uppfattning om henne.

— Det ska vi ta upp som exempel i rapporten för det är utifrån det som vi har kommit fram till att det behövs mötesplatser. Profilerna skulle kunna ha teman tillsammans, ­eller slöjd. Det finns många sätt, säger Katarina Bergman.

Både den förra Våga Visa-observationen 2009 och Skolinspektionens besök 2010 kom fram till att det fanns brister när det gällde arbetsro, undervisningens kvalitet och elevinflytandet på Väsby skola. Sedan dess har skolan fått ny ledning och Katarina Bergman och Inga Seidlitz är överens om att den nu fungerar väl.

— Det har skett mycket under tre år och de är på rätt väg, tycker vi, säger Inga Seidlitz.

Det är upp till rektor och förvaltning att ta tag i förbättringsområdena. Efter över­lämningen skriver de en handlingsplan som följer med rapporten när den går till ­politikerna i nämnden. Efter ett år brukar kommunen göra en uppföljning på skolan.

— Vårt arbete tar slut när vi överlämnar ­rapporten, säger Katarina Bergman och hastar i väg till ett elevärende på sin egen skola.