Läraren Jarl Schultz valde att gå ut i medierna och berätta om hög personalomsättning, orimlig arbetsbelastning, brist på kursmaterial och nationella prov som förvarades i kartonger i arbetsrummen i stället för inlåsta i skåp.Men det var först efter att han slutat på den aktuella friskolan.
— Jag sa inget så länge jag jobbade där utan var mest fokuserad på att komma därifrån.
Sedan fanns det en formulering i Jarl Schultz anställningskontrakt som gjorde honom orolig.
— Det stod att jag riskerade upp till två års fängelse om jag avslöjade företagshemligheter, berättar han.
— Jag hoppas det inte är en företagshemlighet, tillägger han sedan.
Tog ni anställda upp missförhållandena internt med arbetsgivaren?
— Ja, när vi hade arbetsplatsträffar med rektorn. Det noterades i protokollet och vi fick något lugnande besked om att det skulle åtgärdas. Men det hände ingenting.
Vad tycker du om att Friskolornas riksförbund ska införa en anonym visselblåsartjänst?
— Det är jättebra. Som jag har uppfattat kolleger på friskolor så är det många som är rädda för att bli av med sina tjänster. Man backar hellre i konflikter.
Samtidigt tror Jarl Schultz att det är viktigt att lärare ibland vågar framträda med namn i medierna när de berättar om missförhållanden.
— Om lärare inte vågar stå för det de berättar så uppfattas det kanske mer som ryktesspridning.
Jarl Schultz är lärare i matematik och filosofi och arbetar numera på en kommunal skola. Som kommunalt anställd upplever han att han har en större frihet att påtala missförhållanden.
— Om det är något riktigt galet så kan jag ju alltid vända mig till politikerna. Det är ju deras uppgift att lyssna.