Bara var tredje lärare anser att åtgärdsprogram ska skrivas när elevens föräldrar begär det. Nästan alla tycker att det ska ske på lärarnas begäran. Det visar Lärarnas tidnings nya undersökning.
Trots att det skulle lätta lärarnas administrativa börda ställer sig kåren ganska kallsinnig till regeringens förslag om att åtgärdsprogrammen om särskilt stöd enbart ska upprättas om föräldrarna – eller eleven – begär det.
Nio av tio lärare, 93 procent, tycker att åtgärdsprogram ska skrivas när de själva anser att det behövs. Men endast en av tre, 35 procent, tycker att det ska ske på föräldrarnas begäran – även fast intervjupersonerna kunde välja både det liksom övriga alternativ samtidigt.
Majoriteten lärare stödjer därmed indirekt de remissinstanser som sågat regeringsförslaget, däribland Specialpedagogiska skolmyndigheten som är särskilt oroat när det gäller föräldrar som av olika skäl inte har samma möjligheter att sätta sig in i skolans regelverk, exempelvis nyanlända.
– Jag tolkar era siffror som att lärarna tycker att det är skolan som ska göra en professionell bedömning av vilka behov eleverna har och utifrån det sätta in lämpliga åtgärder, till exempel ett åtgärdsprogram, och att det ansvaret inte ska lämnas över till elevernas föräldrar.
Det säger generaldirektör Greger Bååth, och tillägger att undersökningen också är intressant mot bakgrund av diskussionen om lärarnas arbetstider, att den i första hand ska användas till undervisning,
– Siffrorna tyder ju på att lärarna anser att den här typen av bedömningar – att upprätta åtgärdsprogram – är en del av det pedagogiska uppdraget, säger han.
Det var i juni förra året som regeringen föreslog att åtgärdsprogrammen inte längre skulle skrivas för elever som är i behov av särskilt stöd. Detta som ett led i att minska de formella dokumentationskraven och därigenom frigöra tid till annat, till exempel undervisning. I stället skulle åtgärdsprogram bara upprättas om vårdnadshavaren eller eleven – förutsatt att eleven fyllt sexton år – ville det.
Men förslaget har alltså fått motthugg. Inte bara från Specialpedagogiska skolmyndigheten, utan också Skolverket, Skolinspektionen och Skolverkets överklagandenämnd. Även Lärarförbundet är kritiskt. Visserligen välkomnar förbundet mindre pappersexercis, men i likhet med skolmyndigheterna befarar man att välutbildade och resursstarka föräldrar kommer att vara överrepresenterade bland dem som kommer att kräva detta åtgärdsprogram.
Följden blev att regeringen backade. I oktober sa utbildningsminister Jan Björklund att han hade viss förståelse för kritiken och att förslaget skulle omarbetas.
Men hur den omarbetningen kommer att se ut är än i dag, fyra månader senare, oklart. Likaså när det nya förslaget kommer att läggas fram och om det blir en ny remissrunda eller inte. De frågorna har utbildningsdepartementet inte velat svara på.
Den ursprungliga tanken var att förslaget skulle träda i kraft under denna vår.
Pontus Ohlin