Många kommuner satsar nästan inget mer på lärarnas löner än de är tvungna till enligt avtalet.
Lekeberg är den kommun i landet som har höjt lärarlönerna mest av alla under de första två åren av det fyraåriga avtalet. 2012 höjdes lönerna med 6,2 procent för Lärarförbundets medlemmar i de lokala överläggningarna och 2013 med 3,7 procent. Det innebär att lönerna sammantaget har ökat med 10,1 procent på två år.
Detta kan jämföras med att lärarnas löner i hela landet ökat med i snitt 7,4 procent.
Men i Degerfors, Hagfors och Storfors blev avtalets golv också taket för lönehöjningarna. Enligt avtalet skulle lönerna höjas med minst 4,2 procent 2012 och med minst 2 procent 2013 — det blev också resultatet av de lokala löneöverläggningarna i de tre kommunerna. Sammantaget innebär det en löneökning med 6,3 procent på två år.
Ett 30-tal kommuner har under de två åren lagt sig bara tre tiondelar över avtalets lägstanivå, visar Lärarnas tidnings genomgång.
Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström menar att även kommuner med sämre ekonomi måste prioritera så att de orkar med att lyfta lärarna.
— En kommun som inte satsar på sin skola har faktiskt ingen större framtid, säger han.
Bland de kommuner som satsar minst finns flera glesbygdskommuner i Norrlands inland. Men där finns också rika kommuner i storstädernas tillväxtregioner. Nacka till exempel, som ligger på plats nummer fyra i ligan över kommuner med högst skattekraft (högst beskattningsbar inkomst per invånare.)
Andra kommuner med hög skattekraft, men låga procentuella ökningar för lärarna, är Solna, Sundbyberg, Salem, Strängnäs och Gävle.
Ett skäl för en kommun att inte satsa på lärarna kan vara att kommunen redan har hyfsade löner och inte någon större lärarbrist.
— Men om de inte satsar när andra gör det får de svårt att rekrytera lärare framöver, säger Mathias Åström.
Agneta Jöhnk, chef för avdelningen för arbetsgivarpolitik på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) vill varna kommuner som lägger sig precis över avtalets lägsta nivå. Inte minst med tanke på att de två sista åren i avtalet är helt sifferlösa, vilket arbetsgivarna länge har kämpat för.
— Vi måste visa lärarorganisationerna att de ska våga träffa sifferlösa avtal, utan att kommunerna utnyttjar det. Om många kommuner inte prioriterar lärarna utan lägger väldigt låga påslag kan det ju leda till att lärarorganisationerna säger upp det fjärde avtalsåret.