Med kuvertet i hand minns jag den livliga mellanstadieklass jag hade för några år sedan. Att arbeta på mellanstadiet var nytt för mig, vilket naturligtvis bidrog till livligheten. Lektionerna kunde vara rena intervallträningspass, där eleverna kastades mellan optimistiska uppmaningar att diskutera med varandra och resignerade tillsägelser om att arbeta tyst och koncentrerat.
Vare sig för mig eller för eleverna kom nog arbetsro i första rummet. Där trängdes i stället ett oräkneligt antal undervisningsområden och projekt jag dragit i gång, vilka alla byggde på en överskattning av både min egen och elevernas kapacitet. Alltså en undervisningsmiljö som borde genererat ett brukarundersökningsresultat så förödande att det skulle bränt hål i ett kuvert, sådant det jag nu håller i handen.
Inte minst när jag, i fullt utblommad projektgalenskap, anmält eleverna till en tävling i att bygga och programmera robotar av lego.
Under tävlingsperioden förvandlades klassrummet gradvis till en skruvad miniversion av Legoland. Robotdelar och avstånd beräknades och analyserades. Felaktiga beräkningar föranledde gräl. Eleverna byggde hjul, fångstarmar och annan utrustning. Kamraters programsekvenser raderades med eller utan avsikt, med hätska utrop som följd. Legobitar och robotdelar lånades och stals, följt av slagsmål där legobitarna yrde omkring.
Med andra ord en miljö där en brukarundersökningsenkät skulle riskera att självantända av pur missnöjdhetsfrekvens. Den undersökning som under terminen skulle genomföras sköt jag framför mig.
Tävlingsförberedelserna pågick i tre månader. När finaldagen väl var över delade jag ut blanketterna. Det visade sig att klassen hade ett av stadens bästa resultat gällande lugn och ro — något jag kunde konstatera i den skoljämförelse som Dagens Nyheter publicerade, i en upprörd artikelserie om oredan i den svenska skolan.
Och vilken var då anledningen till nöjdheten över arbetsro, denna sällsynt livliga terminshalva? Naturligtvis den att eleverna vann robotprogrammeringstävlingen och därmed satte högsta betyg i enkätens alla frågor, från skolmat till trivsel och arbetsro.
Med från detta bär jag två lärdomar. 1: Brukarenkäter återspeglar mycket lite av faktisk skolverklighet. 2: Man ska alltid ha en brukarundersökning till hands, för den händelse ens klass röner extraordinära framgångar. Gärna inom området legorobotprogrammering.
Med en suck släpper jag ned kuvertet i brevlådan.
