Ibland hör jag någon debattör säga att det inte är mer pengar skolan behöver utan i stället mer ordning och reda och fler kompetenta lärare. Men om man inte är nöjd med dagens resultat krävs det ju utökade resurser för att få just mer lugn och ro och fler duktiga lärare. Det är väl inte gratis, tänker jag.
I ordboken läser jag att resurser är tillgångar som krävs för att skapa en produkt — i det här fallet en bra och likvärdig skola. Till resurser räknas arbetskraft, tid, pengar, lokaler, naturtillgångar, råvaror, energi och kunskap.
Då måste ju lärarna vara arbetskraften som är skolans viktigaste resurs och tid kanske är naturtillgången? Tid är pengar och med fler lärare får både lärare och elever mer tid med varandra vilket i sin tur skapar både ökad kunskap och produktivitet.
Det tänker jag på när jag läser Pontus Ohlins reportage från Uppsala (sid 18—21). Gottsundaskolan har under några års tid fått ökade resurser i form av högre skolpeng för att motverka segregation, pengar som främst har gått till ökad lärartäthet, vilket i sin tur har höjt elevernas meritpoäng kraftigt.
Skolinspektionen visar i en rapport att fem av sex kommuner får kritik för hur de fördelar sina resurser för att motverka segrationen i skolan. Tvärtemot Gottsundas väl utnyttjade resurser är det ett resursslöseri av stora mått.