»Proven tar mycket mer tid«

Lena Ånskog och hennes kolleger har lagt ner totalt 54 timmar på att rätta 34 svenskprov i årskurs 6. Statsbidraget har de inte sett till.

När regeringen beslutade att införa ett nationellt svenskprov i sexan räknade man med 40 minuter per prov för rättning och inskickning. Lena Ånskog, som är lärare i en ­F—6-skola i Öckerö kommun, är inte imponerad av den prognosen.

— Helt orimligt. Det tar ungefär en och en halv timma per prov att läsa in sig, rätta och sköta det administrativa kringarbetet, säger hon.

När hon summerar de timmar som hennes arbetslag lagt ned på rättning och bedömning av sexornas prov i svenska så blir det 54 timmar för 34 prov.

— Proven är så komplexa. Det handlar om att bedöma elevens förmåga att resonera, analysera och att avgöra kvaliteten på texterna.

Hon tror att de flesta lärare är positiva till själva proven.

— De ger en bra bild av elevernas kunskaper. Men ­arbetsbelastningen är så mycket större än någon räknat med.

Nyligen hörde Lena Ånskog talas om det statsbidrag som kommunerna får för att hantera proven. Hon bestämde sig för att ta reda på vart bidraget tagit vägen.

— Pengarna skulle kunna användas till vikarier, övertidsersättning eller komptid eftersom vår reglerade arbetstid inte räcker för uppdraget.

Men statsbidraget för de ­nationella proven är ett generellt bidrag som inte är öronmärkt för skolan. Enligt principen om det kommunala självstyret får kommunerna använda pengarna för vilket ändamål de vill.

När Lena Ånskog kontaktade kommunen fick hon veta att skolchefen äskat pengar ur statsbidraget men att ­politikerna sagt nej. I år skulle pengarna gå till annat.

Statsbidraget till de nationella proven är bara ett av flera icke öronmärkta statsbidrag som avser kostnader i skolan. Lena Ånskog tycker att facket måste hålla ögonen på bidragen så att pengarna når fram till skolorna. Hon är själv företrädare för Lärar­förbundet lokalt i Öckerö och är delvis självkritisk.

— Jag har inte varit tillräckligt medveten om detta. Här försvinner pengar som egentligen är tänkta för särskilda ändamål i skolan, konstaterar hon.