Lärarna måste leda

Skolprestationer är en aktuell utbildningspolitisk fråga. Ofta framförs ordning och reda som nödvändigt i undervisningen, men det är bara en aspekt.

Andra aspekter är uppmärksamhet på enskilda elever, sammanhållning och konflikter i elevgruppen samt lärares medvetenhet om sina didaktiska val och beteenden inför eleverna.

I Skolverkets analyser av ­orsaker till de sjunkande svenska Pisa-resultaten nämns individuella arbetsformer, störande klassrumsklimat, sen ankomst och hög frånvaro, minskat utrymme för helklassundervisning samt komplexiteten i lärares ledningsuppdrag, som några möjliga förklaringar. Detta aktualiserar behovet av ny kunskap och nya begrepp som belyser lärares komplexa arbets­villkor.

Uttrycket »lärares ledarskap« hänvisar ofta till »klassrummet«, vilket enligt oss är förlegat. Lärare ansvarar för elever även på andra platser som i badhuset, i foajén till en offentlig eller privat organisation, inför ett studiebesök och på skolgården. Därför är det didaktiska rummet ett bättre uttryck, vilket kan, men inte behöver, vara ett fysiskt avgränsat rum.

Det är i det didaktiska rummet som lärare leder lärandet för både den enskilda eleven och elevgruppen. Didaktik behandlar vad lärare under­visar om, hur de genomför sin undervisning och uppnår dess mål.

Didaktikens tre aspekter tydliggör komplexiteten i lärares ledarskap: samspelet lärare—elev, relationen lärare —ämnet och relationen elev—ämnet.

Lärare — elev. Samspelet omfattar lärarens medvetenhet och avsikter med sitt ledarskap. Centralt är kunskaper om och färdigheter i att hantera samarbete, konflikter och kommunikation vid undervisning inför både enskilda elever och elevgrupper.

Det handlar om kopplingen mellan lärarens värde­ringar och avsikter samt förmågan att skapa en trygg och konstruktiv lärmiljö.

Lärare — ämne omfattar lärarens kunskaper och förståelse för ämnet samt hur läraren kommunicerar ämnet till eleverna. Här aktualiseras pedagogiska strategier och personliga utföranden, framför allt förmågan att verbalt och icke verbalt föra fram ett budskap.

Därtill uppmärksammas lärarens beteende och förhållande till ämnet, insikten om vilka ämneskunskaper som bör förmedlas och varför just dessa kunskaper bör förmedlas.

Ämne — elev omfattar lära­rens val av metoder och undervisningsmaterial för att på ett optimalt sätt stimu­lera både enskilda elever och elevgruppen. Lärande är situationsbundet och sker via individuellt arbete, kollegialt arbete och praktiska respektive intellektuella ämneskunskaper.

Underförstått inkluderas förmågan att över tid och på ett flexibelt sätt vidga sin metodologiska repertoar så att den passar såväl enskilda elever som elevgrupper.

Ovanstående utgångspunkt i didaktikens tre aspekter väcker behovet av nya kunskaper om lärares ledarskap och dess betydelse för elevers lärande.

Även bristen på nationell och internationell forskning om lärares ledarskap i det didaktiska rummet blottlägger ett behov av ytter­ligare och fördjupad forskning som belyser och medvetandegör såväl styrkor som brister i detta ledarskap.