Allt färre elever börjar på lärlingsutbildningarna och dessutom hoppar många av. Trots kritik från näringsliv och lärare håller regeringen fast vid lärlingsspåret.
Hösten 2013 kan man se att det har skett en uppgång av antalet nya lärlingselever, men varken Skolverket eller företrädare för den dominerande lärlingskoncernen Praktiska tror att förbättringen beror på en faktisk elevökning.
I stället har skolorna sannolikt blivit snabbare med att få ut elever på lärlingsplatser redan under höstterminen och på att anmäla utbildningskontrakten till Skolverket, vilket är en förutsättning för att räknas som lärling.
När regeringen beslutade om att permanenta lärlingsutbildningen från höstterminen 2011 var målet att skapa 30 000 nya lärlingsplatser. I dag går totalt 6 000 elever på ett lärlingsprogram.
— Det går väldigt trögt att bryta invanda mönster och traditioner. Men trots det är det min absoluta övertygelse att Sverige ska gå över till ett lärlingssystem av europeisk modell som i Tyskland, Danmark, Holland, säger utbildningsminister Jan Björklund.
Lärlingsutbildningen har länge dragits med stora problem. Omkring 40 procent hoppar av det första året. Betygsnivåerna är låga och skolorna är dåliga på att följa upp elevernas resultat. Trots stora behov får elever inte det stöd de behöver. Många skolor misslyckas också med att få ut eleverna på företag minst 50 procent av utbildningstiden, vilket är statens krav. Det framgår av Skolinspektionens och Skolverkets rapporter.
Ibrahim Baylan, skolpolitisk talesperson för Socialdemokraterna, konstaterar att redan försöksverksamheten med lärlingar som startade 2008 visade på enorma problem.
— Ändå valde regeringen att fortsätta på en misslyckad väg med en utbildning med gigantiska avhopp. Man borde i stället ha klivit ett steg tillbaka och funderat över hur man skulle gå vidare, säger han.
Skolinspektionens granskningar visar att många skolor saknar en övergripande strategi för hur lärlingsutbildningen ska bedrivas. Mycket hänger på den enskilda läraren.
Utbildningskontrakten, som bland annat reglerar vad eleverna ska lära sig på företagen, har ofta stora brister. På vissa skolor vet inte ens eleverna ifall de går en lärlingsutbildning eller ett vanligt yrkesprogram, vilket gör det svårt att ställa krav på utbildningen.
Skolorna har också problem att få handledare att gå handledarutbildning utanför arbetsplatserna. Eftersom skolorna är rädda att förlora samarbetet och lärlingsplatserna så har de ofta svårt att ställa krav på företagen.
Att yrkesprogrammen, dit lärlingarna räknas, tappat attraktionskraft är också en orsak till nedgången.
Företrädare för näringslivet menar att regeringen sänkt utbildningen genom att beskriva den som en väg för skoltrötta.
Johan Olsson, utbildningspolitisk expert på Svenskt Näringsliv, ser hela lärlingsreformen som en utbildningspolitisk produkt med stora legitimitetsproblem bland både enskilda företag och branscher.
Regeringens senaste förslag att företagen ska ge lärlingar lön och anställning är att börja i fel ände, anser han.
— Vi ser inte att det finns någon stor efterfrågan på att anställa lärlingar. Vi kan inte se någon vinst för företagen med regeringens upplägg så där kommer det inte att bli några enorma volymökningar, säger Johan Olsson.
För att lyckas med utbildningen måste skolorna hitta strategier för att överbrygga klyftan mellan arbetslivets krav och utbildningens mål, skriver Skolinspektionen.
Ann-Charlotte Eriksson, vice ordförande i Lärarförbundet, tycker att regeringen borde tänka om. Lärlingsutbildning är inte rätt väg att gå när så få är intresserade.
— Låt lärlingssystemet finnas som en liten del för de fåtal elever som är intresserade. Och satsa i stället de statliga pengarna på yrkesprogrammens arbetsplatsförlagda lärande som huvudspår, säger hon.