Bra!

Dåligt!
Anna Tobiasson, mellanstadielärare, Böleängsskolan i Umeå
— Jag tycker att det är ett riktigt dåligt förslag.
Varför då?
— Eleverna i årskurs 4 är för små för att förstå att betyget mäter deras kunskaper och inte deras värde som människor. Det påverkar deras självbild negativt.
Går det inte att förklara den skillnaden för eleverna?
— Betyget är så mycket svart på vitt att det låser fast. Det står i vägen för det vi försöker kommunicera om kunskapen.
Är det inte bra med betyg som tydliggör vilka elever som halkar efter?
— Vi lärare behöver inte betyg för att veta vilka elever som behöver stöd och hjälp. Det vet vi ändå. Problemet är att det saknas resurser att göra det.
Men elevens eget ansvar — där kan väl betyg vara en signal?
— Jag tror inte att betyg fyller den funktionen för barn som är tio år gamla. Vi måste prata med eleverna och förklara att det är ett hårt arbete att lära sig läsa, skriva och räkna. Men sedan måste de mötas av intressant undervisning och lärare som kan visa på de små framstegen och inge hopp.
Kan betyg ändå vara bra som information till föräldrarna?
— Jag tycker inte att betyg är till någon hjälp när jag ska förklara för föräldrarna var deras barn befinner sig, vad som är barnets styrkor och svagheter. Sedan är det först och främst skolan som ska engagera sig om ett barn riskerar att inte nå målen. Det är inte i hemmet som undervisningen ska ske.
När är det lagom att börja med betyg tycker du?
— Om betyg ska användas som urval till gymnasiet så kan man börja i sjuan så att eleverna får den tiden för att träna inför slutbetyget.