Läxhjälp inte alltid för alla

— Jag tror att du ska kontrollräkna en gång, föreslår läraren Malin Bergström försiktigt.

Albin Andersson vilar huvudet i handen, suckar och börjar räkna på den andra handens fingrar.

— Hundra kilo!

— Nej, nu räknar du för långt, kommenterar läraren.

Klassrummet i Ormbergsskolan i Luleå är tomt så när som på Malin Bergström och hennes elev Albin Andersson. Dagens matteläxa är att beräkna en familjs totala ostkonsumtion och Malin Bergström vill ha mer än kvalificerade gissningar av sin elev. Hon föreslår att han ska tänka på tiotalen som tiokronor, summera dem och sedan lägga till entalen för att komma fram till det rätta svaret.

Det här är läxhjälp de luxe. En elev och en utbildad lärare. Men så är det bara sju av 270 elever på Ormbergsskolan som får läxhjälp av skolan. Resten bedöms klara läxorna på egen hand.

Regeringen och Socialdemokraterna har det gångna halvåret bjudit över varandra med löften om pengar till läxhjälp. 24 miljoner, 116 miljoner och nu senast 400 miljoner kronor i regeringens vårbudget. Budskapet är att alla barn ska få stöd för att klara hemuppgifterna, inte bara de som får hjälp av föräldrarna eller har tillgång till privat läxhjälp.

Men läxhjälp i skolan kan utformas på många olika sätt och på Ormbergsskolan har man testat sig fram, berättar rektor Birgitta Tornberg.

— Tidigare hade vi en läxverkstad som var öppen för alla, där det fanns lärare på plats och eleverna kunde få en macka.

Men det var svårt att få dit de barn som bäst behövde hjälpen.

— Det var i stället de resursstarka eleverna som kom. De som skulle ha gjort läxan hur som helst men som tyckte att läxverkstaden var ett roligare sätt, säger Birgitta Tornberg.

Efterhand falnade också intresset för den öppna läxhjälpen så det blev inga större protester när skolan stängde verksamheten och bytte inriktning.

— Det vi kom fram till, och som vi använder nu, är ett läxstöd som är individualiserat, förklarar Birgitta Tornberg.

Enligt regeringens senaste förslag ska det bli obligatoriskt för skolhuvudmän att erbjuda läxhjälp. Och med läxhjälp ­menar regeringen »extra under­visning under orga­niserade pedagogiska former utanför ordi­narie undervisningstid«. Exakt vad som avses med »organiserade pedagogiska former« vill regeringen inte ge besked om eftersom frågan är under utredning.

Lärarförbundets ståndpunkt är att läxhjälp ska ges av lärare.

— Vi får inte hamna i en situation där vaktmästare kallas in för att göra lärares jobb. Det behövs lärare för att ge det kvalificerade stöd som vissa elever behöver, säger förbundets ordförande Eva-Lis Sirén.

På Ormbergsskolan är det utbildade lärare som står för läxhjälpen.

— Det ger en extra kvalitet. Vi har ett resurs­team med lärare på skolan och deras tid räcker bland annat till läxhjälp, säger ­rektor Birgitta Tornberg.

Nyttan av läxorär omdebatterad men på Ormbergsskolan har man tagit ställning för.

»Hemuppgifter är en viktig och framgångsrik strategi för att utveckla nödvändiga kunskaper och förmågor«, kan man läsa i skolans läxpolicy. Där slås det fast att läxor »… ska ligga på en sådan svårighetsnivå och ha en sådan karaktär att eleverna har förutsättningar för att klara uppgiften på egen hand.« Men att hitta en nivå som passar ­precis alla är svårt.

Lärarna har alltså identifierat sju elever som av olika skäl behöver stöd för att genom­föra uppgifterna. Skolan har sedan slutit överenskommelser med de berörda föräldrarna om att eleverna ska stanna kvar i skolan en gång i veckan för en timmes enskild läxläsning.

— Jag kommer till Albins klassrum när skoldagen är slut och så sätter vi oss direkt, berättar läraren Malin Bergström.

Ibland tar det emot, medger Albin Anders­son.

— Det kan vara väldigt jobbigt att titta ut genom fönstren och se de andra gå från skolan, säger han.

Vad ger då individuell läxhjälp för effekter på elevernas kunskaper? Rektor Birgitta Tornberg kan inte ge något säkert svar.

— Det finns ju ingen forskning där någon systematiskt tittat på detta. Men vi tänker att det är helt nödvändigt. Ska vi ha hemuppgifter så finns det elever som behöver stöd med det.

Nej, det finns inte mycket forskning om läxhjälp, åtminstone inte i Sverige. Men i Norge infördes 2010 en skyldighet för skolor att erbjuda läxhjälp till alla elever i årskurs 1—4.

När forskare utvärderade reformen kunde de se att snittet på de nationella proven höjdes något på de skolor som infört läxhjälp. Men för de elever som kom från familjer med låg social status syntes ingen förbättring. När alla elever erbjöds läxhjälp var det de starka eleverna med bra stöd hemifrån som drog mest nytta av hjälpen. Det är intressant med tanke på att den svenska regeringen vill satsa på läxhjälp för att utjämna skillnaderna mellan elever med olika bakgrund.

Tio minuters bilresa från ­Ormbergsskolan, på andra sidan Luleå innerstad, ligger Hertsön. Det är ett vidsträckt bostadsområde med rader av identiska lådformade villor som byggdes på 70-talet för att husera arbetarna till det planerade Stålverk 80. Stålverket blev aldrig av men bostadsområdet finns kvar och i områdets ytterkant hittar man Ängsskolan, F—6. Dagens lektioner är slut och skolan börjar tömmas. Men ett tiotal elever stannar kvar för att delta i läxhjälpen som är öppen för alla.

— Hur ska du få x att stå ensamt nu då?

— Our team are positive, låter det bra? Our team is positive kanske?

Tony Mårhammar är elevassistent, utbildad kemiingenjör och leder skolans läxhjälp. Han vandrar runt bland de elever som dykt upp i dag och svarar på frågor om ekvationer, engelsk grammatik eller svåra ord i svenskläxan. Han känner igen problemet med att få de mest behövande eleverna till läxhjälpen.

— Eleverna som kommer till mig är ofta de som har föräldrar som trycker på eller som själva vill något med skolan, säger han.

Men att tvinga svaga elever till läxhjälpen tror han inte på.

— Då blir det inte så lustfyllt utan de för­söker bara göra bort det så snabbt som möjligt, resonerar han.

Vid ett av borden sitter Nicolai ­Tretten som går i femman och jobbar med sin engelsk­läxa. Han tycker att det är skönt att bli av med läxorna direkt efter skolan.

— Om jag tar med böckerna hem så glömmer jag dem där, säger han.

Klasskamraten Frida Harila brukar komma hit när hon har kommit efter i något ämne.

— Här vet de mer vad vi har gjort i olika ämnen och kan hjälpa till mer än föräldrarna, tycker hon.

Efter någon timmes läxhjälp börjar syre­halten i det lilla rummet sjunka, liksom blodsockernivån hos barnen som har en lång skoldag bakom sig. Eleven Van Bawi Nawl Kheng Mual sitter och väger på stolen och har hamnat i en diskussion med Emmeli Larsson om vem som spelar i det bästa fotbollslaget. Love Hermansson, som suttit försjunken i sin läsläxa, tappar intresset och övergår till att rita bilar i sitt anteckningsblock.

Tony Mårhammars förmaningar om att de ska utnyttja tiden för att bli klara med läxorna biter inte.

— Vi kanske borde börja servera frukt här på läxhjälpen igen. Jag ska nog fråga rektorn om det, funderar Tony Mårhammar medan eleverna droppar av en efter en.

På andra sidan staden, i Ormbergsskolan, är Albin Anderssons enskilda läxhjälpstimme också slut. Han tycker egentligen inte att han behöver hjälp av en lärare för att klara läxorna.

— Om jag behöver hjälp kan jag fråga ­mamma eller syrran, för de är lika bra.

Men han kan se en poäng med att skolan förser honom med lugn miljö för läxläsning.

— Där hemma är det mycket som distraherar en, Xboxen och sånt, förklarar han.