Unga vet att skolan är avgörande. Att lägga skulden för de dåliga skolresultaten på eleverna blir fel, anser generaldirektör Alice Bah Kuhnke.
Hon gick upp klockan fyra. Tog bussen från Nacka till Danvikstull. Sprang de sista kilometerna till Medborgarplatsen, klev in på kontoret halv sex, duschade och bryggde kaffe. Nu är klockan halv nio och ett av dagens många möten ute på stan redan avklarat.
Sjukt morgonpigga Alice Bah Kuhnke tillträdde som generaldirektör för Ungdomsstyrelsen den 2 september.
Den 1 april fick myndigheten sitt nya, mer rättvisande, namn — Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor — och den 17 juni väntas riksdagen klubba en ny ungdomspolitik för landets 13—25-åringar. Fokus ligger på levnadsvillkor, makt och inflytande.
Hur har unga det i dag?
— De flesta mår bra, till och med bättre än tidigare när det gäller framtidstro och förmågan att påverka. Den stora utmaningen är de grupper som inte mår bra och som har börjat må allt sämre — unga hbtq-personer, ensamstående föräldrar, tjejer och unga som varken studerar eller arbetar.
Hur många är de?
— Nästan en tredjedel av tjejerna mellan 16 och 24 har regelbundet besvär med ångest och oro, bland killarna är andelen hälften så stor.
Vad oroar de sig för?
— Ekonomi, utbildning och jobb. Flickor oroar sig dessutom för sitt utseende. Det kan låta banalt men det är en ökande oro som blivit så påtaglig att den orsakar ohälsa. På pojkarnas lista finns inte utseendet med. De väljer inte heller bort fritidsaktiviteter för att klara skolan, vilket flickor gör i allt större utsträckning.
Trots pojkarnas relativt sett avslappnade attityd utsågs skola och utbildning till viktigaste samhällsfrågan av ungdomsgruppen i undersökningen »Unga med attityd« från i höstas.
Förra gången ni gjorde studien, 2007, hamnade skolan först på andra plats. Vad har hänt?
— Det handlar om en verklighet med finanskriser och hårdare förutsättningar. Många unga förstår att en bra utbildning är nyckeln till ett bra jobb, en god ekonomi och ett eget hem. De är medvetna om att det inte är självklart att livet blir gott och härligt.
— Vi kan också se att status har blivit viktigare för unga sedan 2007. Man vill vara lyckad och bli sedd på med respekt, vara en som bidrar och inte belastar.
Stressas unga av alla val de förväntas göra?
— Det är en teori vi har. Det är inte de fria valen i sig som är problemet utan bristen på möjligheter att gå alternativa vägar om man har valt fel. I intervjusvar kan vi se att unga upplever det som kört om det inte blev som de hade tänkt. I vårt nästa uppdrag ska vi bland annat studera på vilket sätt de påverkas av att behöva ta livsavgörande beslut tidigt.
Myndigheten har ett regeringsuppdrag att tillsammans med andra ta fram kunskap om de ungefär 10 procent unga som varken studerar eller arbetar.
Är skolkarna, avhopparna och hemmasittarna verkligen medvetna om vikten av utbildning?
— Alla ungar vet. Jag har träffat flera avhoppare från gymnasiet och alla är väl medvetna om att de gör något som inte är bra för deras framtid. Men de mäktar inte med. Eftersom de ändå identifierar skolan som viktig, blir ångesten desto större.
Hur ska vi nå de ungdomarna?
— Det behövs andra, flexibla metoder. Vi behöver kanske knacka dörr, sitta vid sängkanten och prata — och så småningom få upp 16-årige Pelle ur sängen och ut i aktiviteter.
Det är mycket tal om svensk skolas förfall. Vad anser du om det?
— Jag har tänkt mycket på betydelsen av ett gott vuxenskap för ungas utveckling. Att föräldrarna spelar roll har vi sett i många av våra studier men det kan vara skolpersonal, grannar eller tanten i kiosken också.
— En av anledningarna till att unga människor hoppar av gymnasiet är mobbning och trakasserier, både från andra elever och från vuxna. När vi inte ens lyckas göra skolan till en trygg plats är det brist på vuxenskap enligt min definition. Det ger sämre förutsättningar att tillgodogöra sig skolan för dem som behöver den allra mest.
Vad utmärker en god vuxen?
— Engagemang, tid och verktyg som gör att man orkar se och ta sig an även ungar som inte beter sig som alla andra. Jag brukar påminna mig själv om att jag kanske är en viktig vuxen för andra barn än mina egna, även om jag inte förstår det själv.
Vad sänder debatten kring dåliga Pisaresultat för budskap till lärarna och eleverna?
— Jag tror inte att man skapar förändring genom att säga till människor att de är dåliga. Vi måste vända på retoriken och säga: »Det här är ni jättebra på, det kan vi också se i den här studien. Nu ska vi se till att ni blir jättebra även på de här områdena«. Vi vet ju att positiv kritik skapar mer utveckling än negativ.
Så unga märker vad som sägs i debatten?
— Det är klart att de gör. Jag har sett smärtsamma reportage på nyhetsprogram där journalister frågat hur det känns att vara lika dålig som barnen i något fattigt land där det knappt finns mat. Varpå ungarna svarar: »Nä, det känns inte alls bra«. Det är på gränsen till kränkande att lägga ansvaret för de dåliga resultaten på barnen.
Under supervalåret 2014 har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ansvaret för skolvalen. Tillsammans med Skolverket har man uppdaterat metod- och stödmaterialet om politisk information i skolan. Nu har utbildningsminister Jan Björklund meddelat att regelverket ska ses över igen.
Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén uppmanar rektorerna att neka alla partier tillträde till skolan, så länge som det inte är möjligt att säga nej till dem som inte delar skolans värdegrund.
Vad säger du om att en del skolor säger nej till politikerbesök för att de tycker att det är svårt att hantera vissa partier, till exempel Sverigedemokraterna.
— Det tycker vi är jättesynd. Vi har ett ansvar att fostra våra barn in i demokratin och skolan är en bra träningsplats för hur man diskuterar med människor som inte tycker som man själv.
— Vårt material går igenom hur skolan kan hantera även de svåraste frågorna. Men det ställer krav på läraren som måste sätta sig in i materialet, förbereda eleverna, vara aktiv under politikerdiskussionerna och följa upp efteråt.
Karin Lindgren