Vårt likvärdiga skolsystem var tidigare ett föredöme. Nu får Sverige kritik för att skillnaderna mellan skolor har ökat.

Svensk skola utmärker sig otvivelaktigt i världssammanhang. Men tyvärr inte som förr, då andra länder kom för att se hur ett av världens mest likvärdiga skolsystem fungerade. I dag studerar andra länder Sverige för att undvika vårt kunskapsras.
Det finns naturligtvis inte en enskild orsak till ett lands skolresultat. Jämförelser mellan olika länder är alltid vanskliga. Men det är inte skäl att sopa forskning under mattan.
OECD:s Pisa-ansvarige Andreas Schleicher förklarade vid sitt Sverigebesök vad som hade hänt med de svenska skolresultaten. Han gav en mycket tydlig signal till beslutsfattarna. Sverige måste satsa på sina lärare.
Internationell uppmärksamhet har också ägnats åt Sveriges unika system med friskolor och fritt skolval. När jag träffar representanter från lärarfack, regeringar eller medier i andra länder får jag alltid frågor om detta.
Den nationella debatten om stora vinstuttag och systematiskt sorterande för att locka högpresterande eleverna har nått utanför vårt lands gränser. Lärarförbundets besked är att varenda krona ska användas i verksamheten så länge det finns elever som inte har fått chans att nå sin fulla potential.
De negativa effekterna av det fria skolvalet måste tas itu med — annars riskerar möjligheten för lärare att välja arbetsgivare och elever att välja skola att gå förlorad.
Nyligen konstaterade EU-kommissionen att skillnaderna mellan skolor i Sverige har ökat. Man uppmanade regeringen att satsa mer på arbetsmarknads- och utbildningsåtgärder för lågutbildade och personer med invandrarbakgrund.
För många av de elever som har misslyckats med sin skolgång är det i praktiken utsiktslöst att komma in på arbetsmarknaden. Detta är priset för den försämrade likvärdigheten. Det är ett betydligt högre pris än att ge varje elev förutsättningar att klara skolan, både för den enskilde och för samhället.
På många ställen hörs i dessa dagar »I denna ljuva sommartid«. Sången skrevs av en krigsflykting 1653 några år efter kriget som med religiösa förtecken i tre decennier hade slitit sönder Europa. Nu rasar ett förbittrat krig i Syrien på sitt tredje år. Den arabiska våren har övergått i höst och miljoner människor befinner sig på flykt.
När andra länder stänger sina gränser är jag stolt över att Sverige tar emot många av dem som söker vår hjälp. I detta har skolan ett viktigt uppdrag att förmedla kunskap och trygghet, och att stå upp för tolerans och alla människors lika värde. Jag är övertygad om att Sveriges lärare förmår axla detta ansvar.
Politiker, låt nu Sverige på nytt bli ett land som inspirerar internationellt — inte avskräcker. Ge våra lärare förutsättningar att återigen göra skolan till en plats där alla kan lyckas, även de med allra tuffast bakgrund.
Ta vara på andra länders erfarenheter och forskningens slutsatser. Ge lärarna den tid, lön och det stöd som behövs.