Att vara borta vid mer än vart femte utskottssammanträde är ganska mycket. Det anser Magnus Hagevi, docent i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet.
Lärarnas tidnings genomgång visar att två av de skolpolitiska talespersonerna har varit frånvarande vid mer än vart femte sammanträde i utbildningsutskottet: Tina Acketoft, FP, och Ulrika Carlsson, C.
– En orsak till att man är frånvarande vid voteringar och utskottssammanträden kan vara att man har andra uppdrag inom partiet. Men en frånvaro på över 20 procent är ganska hög. Ett villkor för att kunna vara med och påverka är ju att man är närvarande, säger Magnus Hagevi.
Frånvaron kan betyda att man valt eller behövt prioritera andra saker.
– Om man har ett tungt uppdrag i partiet kanske man inte ska ha ett tungt uppdrag i utskottet också. Det orkar man inte med, säger Magnus Hagevi.
Tina Acketoft säger till Lärarnas tidning att det är arbetet som gruppledare för Folkpartiets riksdagsgrupp och som ledamot av Europarådets parlamentariska församling som tar mycket av hennes tid.
Magnus Hagevi påpekar att det finns en skillnad mellan partier i regeringsställning och opposition. Motioner och frågor är främst oppositionens uppgift, medan regeringssidan i utskottet försvarar regeringen. Även antalet anföranden kan naturligt vara något lägre för politiker som representerar partier i regeringsställning, då de inte ställer frågor till regeringen i kammaren.
För oppositionspartierna är vice ordförande-posten extra viktig för att nå ut med sin politik. Den innehas av socialdemokraternas Ibrahim Baylan.
– Om Jan Björklund gör ett utspel är det Baylan som får företräda oppositionen, säger Magnus Hagevi.
För de enskilda ledamöterna är posten som skolpolitisk talesperson en viktig maktposition inom partiet.
– En riksdagsledamot som diskuterar utbildningspolitik får större vikt om den sitter i utbildningsutskottet. Som skolpolitisk talesperson får man vara expert inom sitt område. Miljöpartiet kan inte fatta ett skolpolitiskt beslut utan att Jabar Amin medverkar, säger Magnus Hagevi.
När ett parti är med och bildar regering flyttas fokus från arbetet i utbildningsutskottet till statsråden och utbildningsdepartementet.
– För utskottsledamöterna från partier i regeringsställning handlar utskottsarbetet om ett lagspel, att snabbt rapportera till utbildningsministern om ett förslag riskerar att fällas i utskottet. För dem finns inte mycket utrymme för att försöka påverka partilinjen, säger Magnus Hagevi.
Forskning visar att kulturen i utbildningsutskottet har förändrats och blivit mer konfliktbetonad. Från att ha varit vad han kallar ett ”diskussionsutskott”, där man diskuterat detaljer i politiken, har antalet reservationer mot utbildningsutskottets förslag ökat.
Magnus Hagevi har sett att utbildningsutskottet nu har högst konfliktnivå av alla utskott.
– Tiden för breda lösningar verkar vara förbi. Utbildningsfrågorna har blivit mer partiskiljande och det slår igenom i riksdagens arbete, säger han.
Lotta Holmström