16-åringarna Ebba Bergkvist och Agnes Båvner Lorentzi känner sig lika åldersdiskriminerade som de äldre i samhället.
De är omogna, de saknar livserfarenhet och kunskap. Se där stereotypen om barn och ungdomar — och argument som framförs för att rösträttsåldern bör vara 18 år och inte yngre.
Erfarenhet av vad? Kunskap om vad? Det undrar Ebba Bergkvist och Agnes Båvner Lorentzi, två 16-åringar i Stockholm. Nej, de är inte insatta i alla frågor men i vissa har de erfarenhet och kunskap som är både större och nyare än äldre generationers. Skolan till exempel.
— Unga vet mycket mer om allt möjligt i dag än förr i tiden, tack vare datorer och internet. Och det finns väldigt många vuxna som är omogna och okunniga, säger Agnes Båvner Lorentzi.
— 95-åringar får rösta … alltså jag vill verkligen inte se ner på gamla men vid den åldern har man ofta blivit lite gaggig och då kanske man inte har så stor koll. Vi är young and fresh, fortsätter Ebba Bergkvist.
De är med i Rädda Barnens ungdomsförbund som driver frågan om rösträtt för 16-åringar i samtliga val. Egentligen vill de sänka åldersgränsen ännu mer — varför inte till 6? — men 16 är en början.
— Då får man studiebidraget själv, då kan man sluta skolan, flytta hemifrån och i princip ta hand om sig själv, säger Agnes.
När två miljoner unga medborgare saknar röst blir den äldre delen av befolkningen oproportionerligt stark i frågor som inte kommer att beröra dem. Äldre har delvis andra prioriteringar — kanske kortsiktiga sådana om ökad tillväxt bums och höjda pensioner för dem själva. Medan Ebba, Agnes och deras generationskamrater får leva med konsekvenserna i form av miljökatastrofer, krig och globala orättvisor.
— Vi är sjukt många som ska vara här sedan. Vi vill så klart vara med och påverka vår framtid, säger Ebba.
Skolan, jämlikhet och klimatet är de frågor som skulle avgöra vem som fick deras röst.
— Jag gillar inte att man införde betyg från sexan och jag vill ha tillbaka de estetiska ämnena på gymnasiet, säger Agnes.
— Jag tycker att man ska ge skolan mer resurser så att det inte är så många i varje klass. Och det ska vara mer prestigefyllt att vara lärare, tillägger Ebba.
Om skolvalet tycker de inte. Det är en lek som saknar betydelse, en symbol för bristen på makt och inflytande.
— Unga röstar kanske på Kalle Anka-partiet i skolvalet eftersom de vet att det är på låtsas. Då tar vuxna det som bevis på att de är jätteomogna och inte bör få rösta på riktigt, säger Agnes.
En goddag yxskaft-inställning som är ett uttryck för den åldersmaktordning som råder i samhället, anser hon.
— Åldersdiskrimineringen är så vanlig att man knappt tänker på den, säger Ebba.
På högstadiet, som de nyss lämnat, hade föräldrarådet mer inflytande än elevrådet och fick bort havrebollarna från kaféet.
— De fikar väl på sina jobb? Hur kan man lyssna mer på föräldrarna som är i skolan en gång per termin än på barnen som är där hela tiden? undrar Agnes.
Men är det verkligen realistiskt att tro att barn skulle få rösta i allmänna val till kommun, landsting, riksdag och EU-parlamentet?
Ebba drar en parallell till feminismen och kampen för kvinnlig rösträtt.
— I början av 1900-talet tyckte många att kvinnor inte var kapabla att vara med och bestämma. Nu låter det ju helt sjukt att man inte skulle få rösta bara för att man har ett visst kön. Det är samma sak med ålder.