Matematik utan prov

Vad ska du öva på? Har du metoder för det? Bra! Har du metoder som funkar för olika typer av uppgifter? Visa mig!

Tommy Lucassi sitter mitt emot Astrid Hanson Wallgren i 8C på Katarina Norra skola i Stockholm. Det är en onsdag förmiddag och klassen är i slutskedet av ett område som handlar om räkning med decimaltal, potenser och negativa tal.

För några år sedan fick Tommy Lucassi upp ögonen för formativ bedömning och kände snart ett behov av praktiska metoder för att jobba med det.

— Redan när jag fick eleverna i sexan visste jag att jag ville utveckla mitt arbete med att ge löpande feedback till dem, säger han.

Nu har arbetet med formativ bedömning resulterat i att Tommy Lucassis elever i årskurs 8 inte längre har några prov i matematik.

— Jag har jobbat som lärare i 15 år och jag har alltid tyckt att prov tar alldeles för mycket tid i förhållande till vad det ger. Det är helt värdelöst att kontrollera elevernas kunskaper i ett skede när det inte finns någon tid att rätta till eventuella misstag.

— Visst kan jag ge dem som misslyckats på ett prov en chans till omprov men då är vi ju redan i gång med nästa kapitel. Och hur ska eleverna kunna lära sig på egen hand hemma det som de inte lärt sig med mig i fyra veckor? Nej, feedback, kontroll och bedömning måste ske löpande, säger Tommy Lucassi.

De nationella provenär förstås inget som går att välja bort. Men Tommy Lucassi är inte orolig för att eleverna inte ska lyckas.

— Får de träna tills de kan är ju elevernas kunskaper desamma oavsett om vi haft prov på det eller inte.

Under de tre veckor eleverna jobbat med just det här området har det som vanligt varit en variation av lektioner. Eleverna har haft genomgångar i helklass och i mindre grupper, de har jobbat med grupparbeten, spel och problemlösningar.

Dagens lektionhandlar för elevernas del om räkning på egen hand. De använder matteboken eller extramaterial från en låda vid katedern.

Tommy Lucassi själv är i en bedömningsfas. Under tiden eleverna räknar går han en runda och pratar med var och en för att se hur de ligger till, vad de kan och vad de behöver träna på.

Till sin, och elevens, hjälp och stöd har han en dokumentationslapp för varje område eleverna jobbar med. Den lappen är viktig under dagens lektion. På lappen fyller eleverna i vad de kan och vad de behöver träna mer på av de olika momenten. De fyller också i hur bra de hanterar de olika förmågorna i läroplanen, till exempel att välja och använda metoder.

— Genom att eleverna själva är delaktiga i dokumentationen blir de också involverade i sin egen kunskapsutveckling.

När det enskilda samtalet är över och lappen ifylld plockar Tommy Lucassi fram sin surfplatta med inbyggd kamera. Med ett klick har han tagit en bild på lappen som han sparar tillsammans med annan dokumentation av elevernas kunskaper.

De flesta eleverär nöjda med att inte längre ha ett prov i slutet av ett område. Astrid Hanson Wallgren tycker att hon vet vad hon kan på ett bättre sätt nu än tidigare.

— Men förra året var det några som inte tyckte att de hade kunnat visa vad de kunde. De ville ha ett prov och då fick de det, säger hon.

Klasskompisen Benjamin Ackerman är lite tveksam till den här metoden. Han hör till dem som vill ha prov.

— Visst är det skönare så här utan prov men jag känner mig osäker på om Tommy vet vad jag kan. Hur kan han komma ihåg alla elever genom att titta på vad de gjort en kort stund varje lektion?

Tommy Lucassi har förståelse för den osäkerheten.

— Visst är det här en utmaning, både för mig och för eleverna. Men om jag lyckas göra eleverna medvetna om sin kunskap och få dem att visa mig vad de kan, så tror jag det är betydligt mer stimulerande för dem än ett prov. De som vill får gärna ett prov men de slipper inte den formativa bedömningen, säger han.