
Som privatperson är det okej att välja vem man vill umgås med. Som lärare har man ett pedagogiskt och fostrande uppdrag — och bedömningsmakten.
— Det är viktigt att känna till att det finns risk för favorisering i alla mänskliga relationer och att vara medveten om sitt ansvar som vuxen och professionell. Även elever som inte bjuder in till det ska bemötas respektfullt, då växer och utvecklas de bäst.
Det säger Anna Sandell, skolpsykolog i Stenungsund och ordförande för yrkesföreningen Psykologer i förskola och skola.
— Samtidigt vet jag av erfarenhet att det är svårt att hitta rätt i alla lägen. En del barn kan vara väldigt provocerande och svåra att tycka om. Och många lärare har ett så stort uppdrag och så många elevrelationer att de tvingas distansera sig känslomässigt som skydd.
Rättvisa är mycket viktigt för barn, enligt Anna Sandell. De märker direkt om läraren har favoriter eller hackkycklingar.
— Det är viktigt för barns lärande att de känner sig sedda, bekräftade och omtyckta av sin lärare. Barn jobbar på för att läraren blir glad, det är en viktig komponent i motivationen. Om jag känner att läraren inte tycker om mig kan jag tappa viljan att jobba vidare.
Lärare är också rollmodeller för hur vi ska vara mot varandra i skolan och samhället. Om det görs stor skillnad på eleverna är det inte bra för någon, varken de som blir gullade med eller de andra, påpekar Anna Sandell. Eleverna kan tappa respekten för läraren och tilltron till vuxenvärlden.
— En del, ofta de mer avvisande och provocerande barnen, har redan lärt sig att vuxna inte är att lita på när de kommer till skolan. För dem är det ännu viktigare att läraren förmår möta dem på ett bra och respektfullt sätt.
Arbetslag kan få mycket stöd i bemötandefrågor av skolpsykologen. I arbetslaget kan lärare också dela erfarenheter och höra hur arbetskamraterna förhåller sig till de elever man själv har svårt för.
När Anna Sandell handleder förskollärare brukar hon prata om glitterungar och butterungar. Glitterungarna är de öppna och »lätta« barnen. De får mycket positiv återkoppling och blir därigenom ännu glittrigare.
Butterungarna är mer aviga. Deras problematiska drag och beteenden kan förstärkas om pedagogerna bekräftar det negativa.
— Tyvärr ser jag ibland pedagoger som höjer rösten och börjar skälla när de hamnat i ett destruktivt utspelsmönster med en elev. Men skäll är inte ett verktyg som fungerar om man vill att barnet ska utvecklas, må bra och nå målen. Det gäller att inte låta sig provoceras, säger Anna Sandell.
Och det är inte bara de duktiga och lätta eleverna som favoriseras. En del lärare fastnar för butterungarna, kanske för att de har egna sådana hemma. Eller så känner man igen sig själv och försöker reparera det man inte själv fick som barn.
— Det viktiga är att jag är medveten om vad som händer mig i mötet med olika elever och att jag egentligen tycker att det är roligast att arbeta med en viss typ av barn. Och att jag samtidigt inser att jag måste hitta ett förhållningssätt till alla elever som fungerar. Det är ett svårt uppdrag som kräver mycket reflektion, erfarenhet och personlig mognad, säger Anna Sandell.