… som på uppdrag av Kulturrådet ska få idrottsrörelsen att bli en läsrörelse.
Hur ska det gå till?
– Tänk om tränaren skulle sätta sig som en turistguide längst fram i bussen på väg till bortamatchen och läsa högt ur en bok. Det skulle förändra barn och ungdomars bild av vad en tränare kan göra, att tränaren kan läsa böcker och är lika cool för det, säger Johan Unenge.
Du har tidigare reagerat på att många lärare inte själva läser skönlitteratur. Tror du det är bättre ställt med idrottsledarna?
– Nej, antagligen sämre men det är deras auktoritet man vill åt. Om tränaren visar att man både kan spela fotboll och läsa en bok ibland så händer något annat än om läraren säger det.
Ni har valt att inte blanda in skolan i det här projektet. Varför?
– Det är den kravlösa fritidsläsningen vi vill uppmuntra och inte den som handlar om prestation och bedömning. Det är därför vi kallar kampanjen Paus.
Du menar också att idrottsledare kan vara mer öppna för nya metoder som kan öka läsningen. Hur menar du?
– I skolan finns mycket föreställningar om vad böcker och läsning ska vara och inte vara. Man tycker till exempel att ljudböcker är fusk, trots att det kan vara ett bra sätt att komma igång för den som börjar på noll, anser Johan Unenge.
Ni vill också använda idrotten för att engagera föräldrarna i läsning. Hur då?
– Föräldrar är väldigt engagerade i sina barns idrottande och de sväljer ganska okritiskt vad tränaren säger. De ifrågasätter inte den auktoriteten medan en lärare kan få det hett om öronen på föräldramötet, säger Johan Unenge.