Läsning mellan raderna

Ett finger framför röda läppar på tavlan från Ikea hyssjar åt eleverna. Men det struntar de i. Här är prat och sorl, här pågår umgänge och arbete.

Platsen är skolbiblioteket på Ringsbergskolan i Växjö. En kyrkliknande sal med åtta meter upp till nock och en psalmtavla som skvallrar om forna tiders morgonsamlingar.

Biblioteket fick nyligen den hedervärda beteckningen »i världsklass« av fackförbundet DIK. En utmärkelse som har väldigt lite med lokalen och böckerna att göra.

— Det handlar om den pedagogiska rollen och samarbetet med lärarna och rektor för att öka elevernas måluppfyllelse. Det är det som skiljer oss från folkbiblioteken, säger Eric Haraldsson, skolbibliotekarie med järnkoll på skolans styrdokument.

Ringsbergskolan är en kommunal F—9-skola med drygt 200 elever och estetisk profil. Biblioteket är alltid öppet men skolbibliotekarien är inte där så mycket. Eleverna får ett lånekort, en pinkod och instruktioner redan i årskurs 1 och sköter sina boklån själva.

Under tiden har Eric Haraldsson lektioner ute i klasserna tillsammans med lärarna, denna höst i årskurs 2, 3, 5 och 7. Varje klass har en sådan 60- eller 90-minuterslektion i veckan.

Nakenråttan. Vandrande pinnen. Männi­skan. Treorna — i ring på den gröna mattan — kastar fram sina förslag på underliga varelser.

Eric Haraldsson har lektion tillsammans med svensk/SO-läraren Lena Bjärbo och högläser ur Lotta Olssons »Konstiga djur« — en modern fabel för det mångkulturella samhället.

Han har sin laptop till hands och projicerar uppslagen på whiteboarden så att klassen kan följa med i text och bild.

Boken berättar om jättemyrsloken som är ledsen för att han känner sig så konstig men tar initiativet genom att få en bra idé. Dagens första kapitel heter »En tävling«. En bild på uppslaget visar ett plakat som kallar till »konfrans«.

— Kan vi redan nu lista ut vad det var för en idé jättemyrsloken fick, frågar Eric Haraldsson innan han börjar läsa.

Eric Haraldsson jobbar på samma sätt oavsett vilken årskurs det är. Eleverna tränas i att…

• förutse vad en text ska handla om. Det går att luska ut mycket av rubrik, bild och form.
• utreda oklarheter under läsningen. Nya begrepp och ord går ofta att förstå med hjälp av ledtrådar i texten. Då slipper man släppa boken för att googla eller slå upp.
• sammanfatta efteråt. Genom att identifiera vad som hände först, sedan och sist kan man lära sig att plocka ut kärnan utan att fastna i oväsentligheter.

— Det är superviktiga lässtrategier som behövs för att läsa mellan raderna och förstå andemeningen i en text. Jag tror att vi skulle nå bättre resultat i alla ämnen om vi jobbade mer med detta och inte bara med avkodningen, säger Eric Haraldsson.

Samarbetet mellan skolbibliotekarien och läraren fungerar allra bäst när båda är öppna för påverkan — skolbibliotekarien av lärarens planering och läraren av vad som händer på lektionen där skol­bibliotekarien är med.

— Jag får tusen uppslag att gå vidare med, säger Lena Bjärbo.

Förra läsåret jobbade hon med rim i årskurs tre. Eric Haraldsson introducerade Tove Janssons klippta bilderbok »Hur gick det sen?« och plötsligt ville alla göra »hålböcker« där man ser lite av nästa uppslag.

— Några rimmade men andra ville bara göra en hålbok för att se om det gick. En del lyckades göra på dubbla sidor, som Tove kan. De blev väldigt olika berättelser i bild och text som vi höll på med hela hösten, berättar hon.

Glöm Hcg och andra svårbegripliga bokstavskombinationer i bibliotekens klassifikationssystem. Här är böckerna sorterade efter innehåll och bokryggarna märkta med lätt­begripliga symboler — en drake på avdelningen för fantasy och science fiction, ett moln på böckerna med mycket tankar och känslor, ett tidigt flygplan på historiehyllans böcker om perioden 1800—1945. SO- och NO-ämnena har egna avdelningar med både fakta och fiktion.

— Det blir lätt och logiskt för både eleverna och lärarna, säger Eric Haraldsson.

Han har själv skapat systemet tillsammans med två kolleger och det är nu infört på tre skolbibliotek i Växjö. På Ringsbergskolan har det lett till att biblioteket används mer och mer.

Nu finns här över 7 000 volymer. Inköpsbudgeten är på 30 000 kronor om året och det mesta går till skönlitteratur.

Eric Haraldsson har halva sin tjänst på Ringsbergskolan och 25 procent på näraliggande Centrumskolan. Återstående 25 procent är han samordnare med inspirations- och fortbildningsansvar för de 19 skolbibliotekarierna på Växjös kommunala grundskolor.

Sedan 2011 ska alla skolor, även de fristående, ha tillgång till skolbibliotek enligt skol­lagen. Men om skolbibliotekarier säger skollagen ingenting. Och det ser väldigt olika ut ­ i riket. Skolinspektionen kommer ganska ofta med kritik mot hur skolor har »löst« biblioteksfrågan.

— Det kan vara en liten hylla på rektors­expeditionen. En obemannad samling böcker som skolan köpt på Myrorna eller som personal tagit med sig hemifrån. Eller ett avtal med folkbiblioteket som får besök någon gång per år, säger Eric Haraldsson.

Men Växjö ligger långt framme. Hela ­kommunen fick ta emot utmärkelsen Årets bibliotek på Bokmässan i Göteborg den 25 september. Och fem av de 29 skolbibliotek som fått utmärkelsen »i världsklass« ligger här.

De fristående grundskolorna i kommunen har inte kommit lika långt.

— Ingen av dem har någon skolbibliotekarie anställd, säger Eric Haraldsson.

Eleverna på Ringsbergskolan utgör ett tvärsnitt av elevunderlaget i kommunen. De har goda resultat på ämnesproven i nian.

— Om de läser så mycket privat vet jag inte men vi jobbar mycket medvetet i skolan, säger Cilla Lindblom, lärare i svenska och engelska.

Hon högläser i år 6—9, pratar om det lästa och använder kortskrivning, där eleverna får sammanfatta och förutspå vad som ska hända härnäst när de har läst på egen hand en stund.

Nu har Cilla Lindblom och Eric Haraldsson en läsförståelsekurs tillsammans i årskurs 7. Eleverna läser början av ungdomsromaner i e-boksformat — en ny varje vecka.

Ingen av dem tycker att pojkars läsning är ett särskilt sorgebarn på deras skola. Men Eric Haraldsson säger samtidigt att det för en bokinköpare nästan alltid är värt att prioritera det som tilltalar manliga läsare, så lite svårare är det tydligen att locka pojkarna även här.

— De frågar ofta om boken är rolig. Nu är det utan tvekan »Dagbok för alla mina fans«, serien av Jeff Kinney, som går bäst, säger han.

Informationssökning och värderingen av källor är de andra två delarna av Eric Haraldssons expertis. Ringsbergskolan är en en till en-skola, har inga läroböcker utan använder mycket databaser och öppna digitala lärresurser.

Från och med årskurs 6 skriver alla elever en undersökande rapport. I år är den gemensamma problemformuleringen »Hur skapar vi ett rättvist, säkert och hållbart sam­hälle för oss alla att leva i?« Varje elev ska välja en mind­re delfråga och använda sig av flera källor.

Det låter svårt …

— Vi släpper dem inte vind för våg utan är med i varje steg från problemformuleringen och framåt. Det är jätteviktigt att fråga om de har hittat material och om det är trovärdigt, relevant och användbart, säger Cilla Lindblom.

Eric Haraldsson gör länksamlingar som han lägger upp på skolans bibliotekssajt. Han handleder också enskilda elever i åttan och nian som behöver mer stöd i arbetet med rapporten.

— Jag vill att eleverna ska lära sig att genom­skåda att det finns en avsändare, att ifrågasätta källor och inse att om fler än Wiki­pedia påstår att något är på ett visst sätt så ökar sannolikheten för att det stämmer. Det är rätt avancerade tankemönster som vi börjar lägga grunden för redan i förskoleklass, säger han.

Snopp. Bröst. Samlag. Någon har skrivit med rött på hyllan där den engelskspråkiga litteraturen står.

— Som tur var med whiteboardpenna, säger Eric Haraldsson och gnuggar bort klottret.

Han har varit skolbibliotekarie i Växjö sedan han tog sin examen 2008 och på Ringsbergskolan i drygt ett år. Han har ägnat mycket tid åt att förankra sitt arbetssätt bland lärare och elever. Nu pågår ett arbete i klassråd och elevråd om vilka förhållningssätt som ska råda i biblioteket.

— Eftersom vi är så trångbodda måste det få vara ett uppehållsrum — också.