Svårt hitta verktyg för lämplighetstest

— Personer som är uppenbart olämpliga ska inte bli lärare och det vore bäst för alla om detta upptäcks redan vid antagningen till lärarutbildningen, sa Jan Björklund när han tillsatte en utredning om lämplighetsprov.

Det är lätt att hålla med den avgående utbild­ningsministern om det. Det finns ingen anledning att slösa resurser på någon som saknar de grundläggande förutsättningarna för yrket. Men hur avgör man vilka som är de hopplösa fallen och vilka som kan utvecklas till goda lärare genom utbildning och praktik?

Innan vi går i clinch med det problemet ­måste vi ta oss an en mer grundläggande fråga. Nämligen vilka egenskaper som utmärker en lämplig lärare.

Till viss del är det självklarheter. Lärare måste precis som andra yrkespersoner vara motiverade. En lärare måste vara intresserad av undervisning och av barn och ungdomar. Lika självklart är det att läraren kan hantera det svenska språket. Tyvärr rapporterar många högskolor att studenter, däribland lärar­studenter, brister på den sista punkten.

— Den som har godkänt betyg i svenska borde kunna skriva en mening utan att särskriva var och vartannat ord eller blanda ihop de och dem. Men så är det inte alltid, konstaterar till exempel Monica Hansen Orwehag, universitetslektor i pedagogik vid Högskolan Väst.

Motivation och god språklig förmåga är egenskaper som behövs i många yrken. Men vilka egenskaper är avgörande för att bli just en lämplig lärare?

Det finns mycket forskning om vad framgångsrika lärare gör i och utanför klassrummet men det är mindre känt vilka personliga egenskaper som krävs för att göra jobbet.

Jag ringer runt till forskare och experter på jakt efter en lista med de avgörande läraregenskaperna, helst rangordnade. Men det går trögt.

— Man brukar tala om kommunikativ förmåga och social lyhördhet, säger Per Lindqvist, docent i pedagogik vid Linné­universitetet.

Tidigare universitetskanslern Sigbritt Franke, som utrett frågan om lämplighetsprov på uppdrag av regeringen, konstaterar att det finns olika uppfattningar om hur lärarlämplighet ska definieras. Men vissa aspekter återkommer.

— Det handlar om kommunikativ och inter­aktiv förmåga, motivation för läraryrket och förmåga till självreflektion, förklarar hon.

Hon föreslår att de här aspekterna ska ­mätas genom att sökanden:

• skriftligen får beskriva sig själv och motivera varför han eller hon vill bli lärare,
• muntligen får framföra en berättelse och en beskrivande uppgift kring ett problem med koppling till skolan, och
• intervjuas av lektorer på lärarutbildningen och vfu-handledare.

Lämpliga lärare är alltså kommunikativa och har självinsikt. Men nu är det inte de lämpliga utan »de uppenbart olämpliga« som är i fokus för den lämplighetsprövning som föreslås i Sverige. Provet ska sätta en nedre gräns för behörighet, den som blir underkänd ska inte få börja på utbildningen oavsett om det finns lediga platser.

Men den olämpliga läraren är ett verkligt outforskat område. Strålkastarljuset har varit riktat mot den välartade kollegan.

— Det finns mycket forskning om vad den skickliga läraren gör men inte så mycket om de som inte klarar av sitt arbete och faktiskt är olämpliga, förklarar Per Gerrevall, professor i pedagogik vid Linné­universitetet.

I Finland och Kanada är konkurrensen så hård om utbildningsplatserna att man använder lämplighetsprov för att identifiera de allra mest lämpade och anta dem.

I Sverige är konkurrensen i stället svag och provets syfte blir att sålla bort de direkt olämpliga och anta resten.

Mot den bakgrunden har forskarna Per Lindqvist och Ulla-Karin Nordänger på Linnéuniversitetet intresserat sig för de lärar­studenter som blivit underkända i den verksamhetsförlagda delen av utbildningen. Enligt forskarnas, än så länge opublicerade studie, verkar dessa studenter ha gemensamma drag. De beskrivs som overksamma, passiva och oförmögna att axla lärarrollen, rent av hållningslösa.

— Hela hans kroppshållning bad om ursäkt för att han över huvud taget fanns här, säger till exempel en vfu-handledare i studien.

Andra studenter beskrivs som allt för rigida.

— Han hade en bestämd uppfattning om hur det skulle vara, för han har ju barn själv hemma, berättade en annan vfu-handledare.

Om man fogar samman bilderna av den lämpliga läraren och dennes olämpliga motsats kan man kanske snickra ihop en grov kravprofil. En lärare får inte vara passiv och otydlig utan ska kunna ta ledarrollen sam­tidigt som han eller hon är lyhörd för omgivningen och har självinsikt.

Men är det här medfödda egenskaper? Eller kan vem som helst med godkänt gymnasiebetyg förvärva de nödvändiga förmågorna genom en lärarutbildning?

Den statliga utredningen om lärarutbildningen från 2008 svarar tvärsäkert: »Lärar­yrket ställer utan tvekan stora krav på den personliga lämpligheten och fallenheten… Hur bra utbildningen än är, kan den inte forma den goda lärare barnen och eleverna behöver om inte hon eller han har förutsättningar att framgångsrikt utöva yrket.«

Att mäta fallenhet genom ett antagningsprov är självklart inom exempelvis konstnärliga utbildningar. Att försöka utbilda en tondöv person till operasångare anses vara hopplöst.

Men för de flesta utbildningar, däribland lärarutbildningen, gäller betyg och högskole­prov som urvalsgrund. Det är mätinstrument som ska ge en prognos om sökandens möjligheter att klara utbildningen snarare än att klara det yrkesliv som följer. Att mäta fallenhet för yrket hos sökande till lärarutbildningen är alltså ett avsteg från huvudregeln vid antagning till högre utbildning. Och det är inte populärt i alla läger.

— Man föds inte till lärare utan utbildas till det. Det viktiga är alltså att vi gör en utbildning där studenterna kan utvecklas, säger Maria Jarl som är ordförande för Lärarutbildningsnämnden i Göteborg.

Monica Hansen Orwehag vid Högskolan Väst håller med.

— Jag tror på utbildningens kraft. Vi ska undervisa de studenter vi har och inte de vi önskar att vi hade. Det viktiga är inte vad studenterna är före utbildningen utan vad de kan bli genom utbildningen, betonar hon.

Den här åsikten hittar man hos många av dem som leder landets lärarutbildningar. Det visar enkätsvaren som kom in till Sigbrit Frankes utredning. Men där framgår också att de flesta studentrepresentanter och ­vfu-handledare är positiva till att införa ett prov. Och de har flera tunga aktörer på sin sida.

Socialdemokraterna var tidiga med att kräva lämplighetsprov och Alliansregeringen har i år gett två lärosäten i uppdrag att starta en försöksverksamhet. De båda lärarfacken, Sveriges Kommuner och Landsting och Friskolornas riksförbund är också med på tåget.

Lämplighetsprov är hett med andra ord. Men fungerar de i praktiken? Kan proven göra en träffsäker prognos och sålla agnar­na från vetet redan vid antagningen?

Lämplighetsprov till lärarutbildningen är inget nytt i Sverige. Proven användes mellan 1948 och 1977. I den bästa av världar skulle det finnas utvärderingar som visade att yrkesverksamma lärare med höga poäng på lämplighetsproven också är bäst på att höja elevernas kunskapsresultat. Men i skolans komplexa värld är sådana samband svåra att finna.

En utvärdering i mitten av 50-talet visade på ett samband mellan studenternas prov­poäng vid antagningen och deras betyg i ämnet lärarskicklighet vid avgångsexamen. Utvärderingen landade i att proven i muntlig framställning och de person­liga intervjuerna hade ett värde och skulle fortsätta användas.

Men under 60- och 70-talen växte kritiken och forskningen lutade åt att det var omöjligt att fastställa mätbara kriterier för lärarlämplighet. 1977 försvann proven när de gemensamma reglerna för tillträde till högre utbildning började gälla även för lärarutbildningen.

Vilka lärdomar kan då dras av andra länders erfarenheter? Sökande till lärar­utbildningen i finländska Karleby poängsätts när de gör en demonstrationslektion med en grupp barn i tioårsåldern. En utvärdering har visat klara samband mellan poängen från demonstrationslektionen och den poäng som samma studenter får när deras skicklighet bedöms i slutet av utbildningen.

Det verkar alltså finnas prov som har bäring på de eftertraktade läraregenskaperna. Men samtidigt finns det en risk att personer med dold lärarpotential sållas bort i processen.

— Vi får in en del blyga violer på utbildningen som sedan växer och blir jätteduktiga lärare och förskollärare, säger Monica Hansen Orwehag på lärar­utbildningen vid Högskolan Väst.

Samtidigt sker det många frivilliga avhopp från lärarutbildningen och det kan förstås handla om en självsanering där studenter själva inser att de är olämpliga för yrket.

— Sena avhopp är en katastrof för både individen och samhället. Men avhopp under första och andra terminen är väldigt mycket billigare än att screena alla som söker, reso­nerar Monica Hansen Orwehag på lärar­utbildningen vid Högskolan Väst.

Hon förespråkar tidig vfu och bättre möjligheter för lärosäten att stänga av studenter. Det menar hon är ett billigare och mer träffsäkert sätt att komma åt de olämpliga.

Även Maria Jarl på lärarutbildningen i Göte­borg är kritisk till lämplighetsprov.

— Ett enormt slöseri med skattemedel. Pengarna borde användas för att stärka vfu:n och examinationsuppgifterna så att vi fångar upp de olämpliga där, anser hon.

Är det inte bättre om man kan sålla bort de olämpliga redan innan utbildningen?

— Jag tror inte man kan se från början vem som är lämplig. Hur ska man på ett rätts­säkert och förutsägbart sätt formulera de kriterierna? undrar hon.

Det är just den frågan man brottas med på Linnéuniversitet, ett av de lärosäten där lämplighetsprov ska användas på försök. Men om man lyckas räta ut frågetecknen så finns det vinster med ett prov, anser professor Per Gerrevall som leder försöksverksamheten.

— En grundförutsättning är att proven blir tillförlitliga och rättssäkra. Om man med proven kan se till att bara de med goda förutsättningar antas kommer det att höja kvaliteten på hela lärarutbildningen, säger han.

Varför då?

— Därför att utbildningen är ett resultat av samspelet mellan lärare och student.

Lärarförbundets studentorganisation ­lyfter fram samma argument.

— Provet skulle kunna sålla ut dem som är tydligt motiverade och det skulle höja kvali­teten på utbildningen, enligt Tomas Selin, ordförande i Lärarförbundet student.

Han tror att det också kan höja statusen för både lärarutbildningen och läraryrket.

— Det skulle visa att läraryrket är komplext och kräver praktiska färdigheter som man inte alltid kan läsa sig till.

Tror du inte att folk undrar vad det är för fel på dem som söker om alla måste testas för olämplighet?

— Nej, det är som med andra samhällsviktiga yrken, till exempel polisyrket. Ett lämplighetsprov sänder ut en signal om att det krävs en viss kompetens och mognad, säger Tomas Selin på Lärarförbundet student.

Åsikterna om nyttan av lämplighetsprov går alltså vitt isär. Erfarenheter från andra länder och från tidigare användning av lämplighetsprov i Sverige tyder på att det går att fånga upp fallenhet för läraryrket i ett prov. Men det finns en risk att personer med dold potential sållas bort av misstag.

Kostnadskalkylen är helt beroende av de effekter man gissar att ett lämplighetsprov kan få. Om man tror att provet höjer kvaliteten på hela lärarutbildningen och stärker ­yrkets status så är det en god investering. Tror man att det är helt andra åtgärder som måste till för att uppnå de effekterna framstår lämplighetsprovet som en onödigt dyr satsning.