Skolan kommer sprängas i luften, det är bara en tidsfråga«, säger mannen jag talar med. »Metaforiskt förstås«, tillägger han. Mannen bär en namnbricka med titeln entreprenör, på min står det pedagog. Jag befinner mig på ett kvällsseminarium där arrangörerna fört samman pedagoger och entreprenörer för att diskutera skolans framtid.
Frågor som rör skolans framtid är förstås allmänt intressanta. Men jag är egentligen mer nyfiken på just dessa entreprenörer, vilka de är och hur de ser på skolan. Det tungvrickande ordet entreprenöriellt — som kanske inte bara min ordbehandlares rättstavningskontroll är skeptisk till — finns ju med i läroplanen sedan några år tillbaka. Enligt Skolverket står ordet för »självtillit, kreativitet, mod att ta risker« och även just »nyfikenhet«.
Diskussionerna är aktiva och intensiva, den sena timmen och den stora frågan till trots. Mikrosnabba diskussioner med olika deltagare avlöser varandra, en speed-date för idéutbyte. Något jag under kvällen fått lära mig förenar entreprenörer är att de är fulla av idéer och att de alla bär på en övertygelse om skolans bästa.
En uppfattning som också verkar ena entreprenörer är att skolan är förlegad och behöver göras om. För vissa, som mannen jag nu talar med, så radikalt att den bör »sprängas i luften«. Jag frågar om han har några idéer om hur undervisningen i stället ska organiseras.
»Mitt råd till dig«, säger mannen, för jag vet inte vilken gång i ordningen under vårt korta samtal, »är att tänka utanför lådan«.
»Lärande sker inte bara under en given tid på schemat i en bestämd gruppstorlek«, förklarar han.
Jag nickar instämmande och frågar om han har något konkret förslag på hur man i stället kan lägga upp undervisningen.
»Mitt tips till dig«, svarar mannen. »Tänk så här: ungarna lär sig mer matte, historia OCH bild under en halvtimme på stan med en surfplatta, än under två timmar med DIG.”
Jag försöker intala mig att »dig« nog också ska ses som en metafor. Jag undrar, nu någonstans mellan nyfiken och lätt stött, var tillsynsansvaret ligger när klassens elvaåringar rör sig över stan.
»Mitt råd till dig«, säger entreprenören, »är att tänka utanför lådan«.
På väg hem snurrar tankarna kring lådor och entreprenörer. Kvällen har bjudit på många goda idéer. Men kanske ofta begränsade till en låda där problemet ligger hos skolan. Det kan vara tid att vi slutar med seminarier där vi diskuterar hur skolan ska ändras för att möta samhället och i stället diskuterar hur vi kan ändra samhället för att möta skolan.
Kanske extra stödfunktioner? Nätverk av museipedagoger, företagspedagoger, offentliga pedagoger — och entreprenörer — som praktiskt, faktiskt och på riktigt möjliggör att elever tar sig iväg ut, i ett organiserat meningsfullt lärande. Och, viktigt: Att få beslutsfattare att vidga skolans handlingsutrymme. Förändra själva lådan, inte bara lärares förmåga att tänka utanför den. Funderar jag, i min låda.