Att fuska under skrivningar och andra kunskapsprov i skolan är inte okej. Men ibland är det faktiskt det. Det anser både lärare och elever i gymnasiet. Fast deras bevekelsegrunder skiljer sig åt.
Lars Fonseca, lärare och forskare på Linnéuniversitetet, har funnit att lärare och elever gärna ser mellan fingrarna på fusk vid speciella situationer – då en elev av egen kraft inte lyckas nå upp till lägst godkända betyg i ett ämne eller när en elev drabbas av tillfälliga svårigheter och fuskar sig upp till sin ”vanliga” betygsnivå.
Däremot accepteras inte försök att fuska sig förbi andra i betygshierarkin, fastslår han i avhandlingen "Det godkända fusket". Eleverna tolererar att en svagpresterande kamrat måste fuska för att hanka sig vidare.
– Men inte om det riskerar att öka den framtida konkurrensen om utbildningsplatser och jobb. Det handlar om ett slags nyanserat rättvisepatos, men med mycket bestämda normer.
Lärarnas främsta motiv att tolerera visst skolfusk är annorlunda. De drivs av elevernas, föräldrarnas - och inte minst skolledningens - förväntningar på godkända betyg.
– Både lärarna och eleverna anser att förväntningarna på alla elevers måluppfyllelse är orimliga utan ”snällbetyg” och viss grad av fusk i skolan.
Thomas Hamberg/TT