Även medlemmar utan lärarutbildning måste få vara fackligt aktiva. Det anser yrkesläraren Peter Bergstrand-Granath i Finspång.
Maskinerna har kommit på plats i den nybyggda verkstadshallen. Under tiden som en elev spolar rent vid metallsågen pekar Peter Bergstrand-Granath mot toalettdörren.
— Toaletten blev det diskussioner om. Men ledningen lyssnade på oss och insåg att det behövs en här, säger han.
Peter Bergstrand-Granath är arbetsplatsombud för Lärarförbundet på det fristående Curt Nicolin Gymnasiet i Finspång. Skolan ägs gemensamt av kommunen och regionens industriföretag och drivs utan vinstsyfte. Till detta läsår flyttade skolan ut från Siemens fabriksområde till en helt ny byggnad i centrum med öppna ytor och stora fönster.
Det fackliga arvet har Peter Bergstrand-Granath med sig från sin pappa som var regionalt skyddsombud inom industrin. När Peter själv började arbeta som montör och svetsare blev han snart fackligt ombud för IF Metall.
Och han hade bara arbetat som lärare i ett år när historien upprepade sig. Han blev ombud igen.
— Det gick till på samma sätt. Alla vill att det ska finnas ett ombud men det är inte så många som kan tänka sig att bli det, säger han.
När han får frågan om varför han är fackligt engagerad lyfter han blicken ovanför skolvardagens horisont.
— Vid skolvalet berättade jag för mina elever att runt om i världen dör människor för rätten att få rösta. Det är likadant med rätten att få vara med i facket. I dagens Sverige kanske vi inte slåss för lika stora frågor som förr, men vi får inte glömma vår historia, säger han.
Den fackliga kampen på Curt Nicolin Gymnasiet är mer vardagsnära.
— För mig handlar det om att hålla ögon och öron öppna och att lyssna på vad medlemmarna vill att jag ska göra. Jag är vald av medlemmarna och får lägga mina personliga åsikter åt sidan, säger han.
Peter Bergstrand-Granath har tillägnat sig sin ämneskompetens genom yrkeserfarenhet. Precis som många andra yrkeslärare saknar han lärarutbildning. Det kan inte vara ett hinder för att bli vald till ombud, anser han:
— Lärarförbundet tar emot medlemmar utan lärarutbildning. Då måste de också kunna vara fackligt aktiva. Jag hymlar inte om att jag saknar utbildning — det viktiga för mig att jag sköter mitt uppdrag och har medlemmarnas förtroende.
Peter Bergstrand-Granath har ingen öronmärkt facklig tid, men kan i regel få ut den tid han behöver. Kollegerna täcker ofta upp när han måste gå ifrån.
Skolan saknar samverkansavtal men skolledningen och facken träffas regelbundet någon gång i månaden. Inom IF Metall rörde diskussionerna i regel risker i den fysiska arbetsmiljön. Här är det mer psykosociala ämnen.
— Vi tar upp frågor som arbetstidsavtalet och stress bland lärarna. Det är väl som på de flesta andra skolor.
Peter Bergstrand-Granath diskuterar mycket med Lärarförbundets skyddsombud på skolan, och även med ombuden från Lärarnas Riksförbund och Vision. Vid knivigare ärenden tar han kontakt med lokalavdelningen i Finspång.
— Jag och skyddsombudet jobbar tajt ihop. Han har varit med länge och det är en trygghet, säger han.
Peter Bergstrand-Granath har just gått Lärarförbundets grundutbildning för ombud.
— Som ombud från en friskola är det lätt att känna sig vid sidan av eftersom det mesta riktar sig till den kommunala sektorn. Lärarförbundet får inte glömma bort de privatanställda medlemmarna, säger han.
På väg ut i foajén är det nära två meter långa fackombudet på väg att slå i huvudet i en av lamporna som satts upp på pelarna.
— De kommer att höjas. Det har jag redan sagt till om, säger han och ler.
Lärarförbundets fackliga vardagskamp har gett ännu ett resultat.
Ingvar Lagerlöf