Hjälp elever att höra

Det är inte särskilt många år sedan barn med nedsatt hörsel hänvisades till specialskolor. Nu går en stor majoritet av barn och ungdomar med hörselnedsättning i vanliga skolklasser och de klarar i de flesta fall av skolgången alldeles utmärkt.

Kunskapsnivån har i under­sökningar visat sig vara i stort sett likvärdiga mellan barn med nedsatt hörsel och hörande barn — fram till högstadiet.

Då förändras undervisningens karaktär. I slutet av mellanstadiet och framför allt i högstadiet är det många lärare som prioriterar livfulla diskussioner i sin undervisning.

För elever med nedsatt hörsel blir det betydligt svårare att hänga med, oavsett om han eller hon har implantat sedan födseln eller hör­apparat. Vi vet att ljud­volymen är allt för hög i många klassrum. Det drabbar alla elever men blir speciellt störande för elever med nedsatt hörsel.

Nu visar bland annat en under­sökning, Geers: »Predictors of reading skill development in children with early cochlear implantation«, att elever med hörselnedsättning halkar efter betygsmässigt i högstadiet.

Den främsta orsaken anses vara den undervisningsmetodik som uppmuntrar diskussioner, samtidigt som klassrummen inte är utrusta­de med hörselhjälpmedel.

I egenskap av audionom har jag själv genomfört studier på en gymnasieskola i Laholm. Resultaten från den studien stämmer väl överens med undersökningar genomförda i USA.

En kort sammanfattning visar att en betydande del av undervisningen, 30—55 procent, sker på diskussionsbasis mellan lärare och elever och mellan elever.

Om en elev med nedsatt hörsel endast har hörapparat blir dessa diskussioner till stor del ohörbara och det blir svårt att delta aktivt. För att eleven med nedsatt hörsel ska kunna ta del av diskussionerna måste läraren upprepa allt som klasskamraterna säger och dessutom återge det rätt.

Detta kan vara en förklaring bland flera varför hörsel­skadade elever halkar efter under gymnasietiden.

Det finns en lösning på problemet och det är att använda digitala hörselprodukter som är framtagna och anpassa­de för skolundervisning. I en skolklass utrustas den hörselskadade eleven med en mot­tagare. Läraren har en mikrofon och i klassrummet finns flera mikrofoner som klasskamraterna använder.

Förutom den uppenbara fördelen att eleven med nedsatt hörsel får tillgång till all information och åsikter, visar en rad andra undersökningar att undervisningsformen skapar en lugnare och mer avspänd skolmiljö där varje elev som begär ordet får tala till punkt.

I Sverige har vi förmånen att samtliga skolelever oavsett ålder har rätt att få ett personligt utformat hörselhjälpmedel via hörselvården. Landets alla audionomer, oavsett om de arbetar hos landstinget eller privata arbetsgivare, är dock inte alltid medvetna om behovet. Även kunskapen om den senaste tekniken kan vara bristfällig.

Eleven med nedsatt hörsel kan få hörselhjälpmedel förskrivet via sin audionom utan extra kostnad.

För skolan blir det ett ekonomiskt åtagande att utrusta resten av klassen med de fyra till fem mikrofoner som behövs för att samtliga elever ska få samma förutsättningar för en likvärdig skolgång.

Borde inte det vara en självklarhet?