Samarbetet som försvann

Jag brukar ofta poängtera vikten av att alla aktörer dansar samma dans. Men nu har kavaljererna satt sig i var sitt hörn. Det ansvars­tagande och samarbete som Lärarförbundet så länge har efterlyst är långt borta. Det är djupt sorgligt. Utmaningarna i skolan är stora och vid det här laget borde partierna ha samlat ihop sig. Barnens och elevernas lärande tar inte paus bara för att politiken brakar samman.

Den uppkomna situationen skapar osäkerhet och ryckighet i skolpolitiken. Riksdagen har nu röstat ja till Alliansens budget för 2015, men ingen vet vilka satsningar som finns kvar och vilka som blåses av efter nyvalet den 22 mars.

Lärarförbundet tar inte ställning till något politiskt parti. Det enda parti vi tar är lärarnas. Vi brukar säga att vi inte kan ha en ny skolpolitik varje gång vi har ett val. Det är ett budskap som är mer aktuellt än någonsin. Det finns skillnader i regeringens och Alliansens politik, men inga avgrundsskillnader. Problembeskrivningarna är gemensamma även om lösningarna ser något olika ut. Både regeringen och Alliansen vill ha mindre klasser, tidiga insatser och satsningar på lärar­yrket. Det borde gå att samarbeta.

Det finns dock en mycket väsentlig skillnad mellan de olika blocken. Den handlar om pengar till höjda lärarlöner. Regeringen har satsat tre miljarder kronor på en nationell samling för läraryrket med höjda löner från och med 2016. Alliansen har inte gått emot den satsningen, men de har heller inte anslutit sig till den — än. I stället vill de bygga ut karriärreformen med 5 000 fler förstelärare. Alla lönepengar är förstås välkomna, men det är en betydligt mindre satsning än den vi hade glatt oss så mycket över.

Den nationella samlingen måste bli av, oavsett vad som händer efter nyvalet. Det behövs mer än fler karriärtjänster för att öka läraryrkets attraktivitet. Det behövs breda löneökningar och en plan för hur lönegapet till andra yrken ska minska.

Läraryrket måste också bli starkare som profession. Lärare och skolledare måste få mer inflytande över vilka resurser som sätts in, över sin tid och sitt arbete. Arbetsbelastningen måste vara rimlig och det måste finnas möjligheter att samarbeta med kolleger och utvecklas.

Läraryrkets attraktivitet är en fråga för hela samhället. Att unga vill bli lärare och att lärare vill stanna i yrket är avgörande för att varje elev ska möta behöriga, skickliga lärare. Det i sin tur är avgörande för att vi ska kunna vända kunskapsresultaten.

Skolan blev den viktigaste frågan i valet i september och lärarlönerna den viktigaste enskilda frågan. Med ett exceptionellt högt valdeltagande har svenska folket tydligt visat sitt stöd för lärarna och skolan. De politiker som vill leva upp till väljarnas förväntningar bör med andra ord fortsätta att sätta skolan först.