Det borde gå att enas

Det är förstås bra för skolan att den akuta krisen fick en lösning. Satsningar som fryser inne gör ingen nytta. Men det är orimligt att skolan inte blev en del av uppgörelsen.

Lärarförbundet har länge krävt sam­arbete, långsiktighet och stabilitet för skolan. Sverige kan inte ha en total omläggning av skolpolitiken varje gång vi har ett val. Men tyvärr har skolan blivit ett område där konfliktnivån upprätthålls. Det visar inte minst bråket om tidigare betyg.

Alliansen tycks stå fast vid sitt beslut att driva igenom betyg från åk 4, trots en förkrossande opposition. Emot sig har de lärarfacken, Skolverket, Skolinspektionen, landets högskolor och universitet, Kungliga vetenskapsakademien, elevorganisationerna och många fler. Inte ens bland Alliansens egna ledamöter är stödet särskilt stort.

I en undersökning från Lärarförbundet svarade bara 9 av 141 alliansledamöter att tidigare betyg är en av de tre viktigaste skolfrågorna. Betygen tycks ha blivit en symbolfråga.

Men trots bråket har såväl utbildningsministrarna som Alliansens skolpolitiker deklarerat sin vilja att samarbeta om skolan. Lärarförbundet räknar med att samarbets­viljan är ärligt menad.

I ett samarbete måste man ge och ta och det gäller självklart bägge parter. Regeringen och Alliansen måste släppa de käpphästar som varken har stöd hos professionen, forskningen eller över blockgränsen. Det gäller förstås Alliansens krav på tidigare betyg och katederundervisning i förskoleklass. Det gäller också regeringens förslag om obligatoriskt gymnasium och kommunalt veto mot fristående skolor.

Dessa förslag har rest många frågor och mött hårt politiskt motstånd. Avhoppen på gymnasiet kan tyvärr inte lagstiftas bort och ett kommunalt veto riskerar att förstärka skillnaderna mellan kommunerna.

Dessa frågor kan strykas från agendan, medan andra frågor är helt avgörande för om lärarkrisen ska kunna hejdas och skolresultaten vändas. En överenskommelse om skolan måste i alla lägen innehålla följande:

1. Höjda lärarlöner. Inom fem år kommer vi att sakna minst 43 000 lärare. För att locka och behålla lärare måste politikerna enas i en nationell samling för läraryrket.
2. Stärkt likvärdighet. Det fria skolvalet har bidragit till att skolan blivit mer segregerad, vilket måste motverkas. Resurser måste ­styras bättre så att de gör största möjliga nytta. Ingen elev som behöver särskilt stöd ska mötas av ett nej.
3. Kompetenssatsning för lärarna. Lärares kompetensutveckling är eftersatt. Ett kompetensutvecklingscentrum bör inrättas och lärare måste ges bättre möjligheter till både behörighetskomplettering och kontinuerlig kompetensutveckling.

Alla partier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna säger sig vara villiga att mötas. Det finns en bred samsyn om att lärarna är helt centrala för elevernas lärande. Alla ser behovet av att satsa mer på skolan och ge lärare och elever bättre förutsättningar att lyckas. En januariöverenskommelse borde inte vara omöjlig.