»Big five« vill göra det svåra enkelt

Han var på jakt efter ett mönster. Något som kunde hjälpa lära­re att förvandla kursplanerna till fungerande pedagogiska planeringar. Det skulle vara något som gav stöd i undervisningen, konkretiserade målen för eleverna och fungerade vid bedömningen av elevernas prestationer. Hans lösning blev »The Big Five«, de fem viktigaste generella förmågorna i kursplanerna.

Göran Svanelid tar emot hemma i den smakfullt inredda villan i Saltsjö-Boo. Han är förkyld men arbetar ändå. Sedan hans artikel om Big five publicerades i Pedagogiska Maga­sinet (PM) i november 2011 har hans dagar varit fulltecknade. Han har skrivit, rest och föreläst för lärare från Pajala till Trelleborg.

När vi träffas har Göran Svanelid 2 153 följare på Twitter och 20 112 medlemmar som diskuterar Big five på Facebook. Antalet växer dagligen.

På några år har du förvandlats från en doldis, som universitetslektor, till en kändis bland lärarna. Hur känns det?

— Det kom totalt oväntat för mig. När jag tog erbjudandet om avtalspension i maj 2011 såg jag chansen att äntligen få skriva, tänka och läsa. Inte visste jag vad det skulle leda till. Efter artikeln i PM var det som en explosion. Den ena skolan efter den andra ville att jag skulle komma och föreläsa.

Kan du kort beskriva vad Big five går ut på?

— Jag har tagit fasta på fem generella förmågor: analysförmågan, den kommunikativa förmågan, begreppsförmågan, procedurförmågan och den metakognitiva förmågan.

— Dessa förmågor finns mer eller mindre i alla 16 skolämnen — tydligast i de långsiktiga målen och kunskapskraven men även i det centrala innehållet. Förmågorna hjälper läraren att lägga upp och tydliggöra målen i undervisningen och för eleverna. Parallellt bedömer lärare även om eleverna uppnår målen.

Varför tror du att dina idéer har fått ett så stort genomslag?

— För att jag har lyckats göra det svåra enkelt och begripligt och sedan missionerat ut det från teori till praktik. Jag har begränsat mig till de fem — inte 55 — viktigaste förmågorna.

De flesta associerar Big five till de vilda djuren i Afrika: elefant, leopard, noshörning, lejon och afrikansk buffel. Varför döpte du din modell till just det?

— Jag har lånat uttrycket från savannen eftersom jag ville lyfta fram fem stora förmågor men det var en slump att jag valde det uttrycket. Det finns ingen koppling mellan förmågorna och djuren även om det förekommit sådana diskussioner på Facebooksidan Big five. Men jag vet lågstadielärare som har byggt upp djursagor kring förmågorna.

Vad finns det för vinster med att arbeta med Big five?

— Vinsterna är stora. Det ökar måluppfyllelsen för eleven. I de nationella proven kan man tydligt se att proven utgår från de här förmågorna.

Finns det något bevis på att metoden ökar måluppfyllelsen?

— Nej, men jag tror att den gör det och många lärare med mig. Ännu så länge finns det ingen forskning som bevis.

Finns det inte en risk att andra förmågor går förlorade om man bara använder de förmågor du förespråkar?

— Det finns självklart andra förmågor, exempelvis social och empatisk förmåga, men de ligger utanför kursplanens värld. För mig måste förmågorna vara bedöm­ningsbara. Men självklart ska lärarna ta hänsyn till andra förmågor i klassrummet även om de inte ska bedömas.

Kritiker menar att Big five bara duger att använda på ett övergripande plan för att förklara Lgr 11 och inte som ett bedömningsverktyg. Vad säger du om det?

— Jag säger att de har fel. Självklart kan man mäta och bedöma elevernas kunskaper utifrån Big five. Det står ingenstans att lärarna ska bedöma exempelvis analysförmågan hos eleverna utan koppling till klart definierade delar i undervisningen. Lärarna bryter ned detta på en konkret nivå kopplat till undervisningen. Hur det går till har jag föreläst om för lärare och det tar jag också upp i min nya bok.

Det finns forskare som anser att lärarna inte kommer åt att mäta och bedöma kvaliteten utifrån det väsentliga — ämnets kärna. Är din metod för enkel?

— Det är en absurd kritik med tanke på att jag är ämnesdidaktiker. Självklart kommer man åt ämnets kärna med min metod, även om man utgår från de generella förmågorna för att nå dit. De som kritiserar mig har nog inte trängt ned på djupet kring Big five.

Du anser att man kan vinna mycket om man utvecklar de fem viktigaste förmågorna redan i förskolan. Är inte det för tidigt?

— Det är viktigt att synliggöra förmågorna tidigt. Det handlar om att utveckla samma förmågor från förskolan till gymnasiet. Det är en pågående process där barnen och eleverna lär sig nya begrepp och fortsätter att analysera utifrån sin ålder.

— I läroplanen för förskolan står det att barnen ska utveckla sin begreppsliga förmåga. Alla barn behöver utmaningar. Man måste kunna utveckla deras tänkande när de är i en sådan fantastisk ålder, där hjärnan växer så det knakar.

Du har skrivit att Big five även kan visa och konkretisera för föräldrarna vad eleverna ska kunna. Kan du utveckla det?

— Om lärare synliggör de fem förmågorna och berättar hur de undervisar för att nå målen, kan man få en annan förståelse för de högre krav som ställs på eleverna sedan 2011.

Göran Svanelid är besjälad av att lärare ska ta det kompensatoriska uppdraget på allvar så att alla elever får en chans att nå framgång.

Hur var din egen skolgång?

— Den var tuff utan något stöd hemifrån. Jag växte upp i ett språkfattigt arbetarhem på Kungsholmen i Stockholm. Pappa läste inte en enda bok under hela sitt liv. Han var bekymrad över att jag läste. »Du kan bli blind« eller »Du kan bli dum i huvudet« brukade han säga när min morbror, som arbetade på ett förlag, gav mig böcker.

Han beskriver skolan som sin räddning.

— Även klasskompisarna, som kom från andra hemmiljöer, lärde mig saker som jag aldrig hade kommit i kontakt med annars. På universitetet öppnades ytterligare en ny värld — där kunde jag blomma ut.