Så kan lärare hjälpa de blyga barnen

Maria skrev fantastiska texter och låg hästlängder före de andra eleverna när läraren Ulla fick hand om klassen i fyran. Men så fort Maria fick en fråga blev hon illröd i ansiktet och tittade ned i bänken.

— Hon hade jättevettiga tankar men hon vågade knappt svara ens när det bara var vi två, säger Ulla.

Under olika samtal försökte Ulla närma sig Maria men hon kom inte någon vart. Maria öppnade sig nästan inte alls under de 1,5 år som Ulla hade henne som elev.

— Jag blev aldrig irriterad på henne men jag var ledsen och frustrerad å hennes vägnar. Hon var så otroligt duktig på att skriva och analysera i alla ämnen, men förstod inte storheten i sig själv, säger Ulla.

Maria hade två kompisar som hon umgicks mycket med. Men hon tog inte så stor plats bland dem heller. Hon fick rollen som den lyssnande och hade svårt att själv uttrycka sig.

Ulla hade samtal med Marias föräldrar. Maria hade alltid varit blyg och föräldrarna såg inte det som ett problem. De var otroligt stöttande och vettiga, tyckte Ulla.

Maria var hela tiden rädd för att göra fel ­eller att någon skulle skratta.

— Så Maria och jag kom överens om att hennes mål var att sträcka upp handen och svara på frågor ett visst antal gånger på lektionerna. För att hon skulle våga svara ställde jag frågor där jag visste att hon kunde svaret och där det räckte med korta svar, förklarar Ulla.

I varje klass finns det enligt Ullas erfarenhet i snitt 4—5 elever som inte gillar muntliga aktiviteter och har svårt att prata inför andra. Av dem är en eller två extremt blyga, likt Maria.

— Att nå fram till dessa elever är en lång process och man får ta små steg och försöka hitta olika vägar för att stärka eleverna. De spontana diskussionerna i helklass är svårast för de blyga eleverna.

Ett knep som Ulla brukar använda för att göra de blyga barnen lite tryggare är att låta alla elever i en klass skriva ned sina svar innan de svarar muntligt.

Ulla tycker att det pratas för lite om de blyga eleverna inom skolvärlden trots att dessa barn finns i varenda klass.

— De når ofta målen och ställer sällan till några problem. Men de kan komma så mycket längre om de får den stöttning som behövs, säger Ulla.

Själv önskar hon mer tid för att föra de individuella samtalen med de blyga eleverna.

— Det är svårt att hinna med när man har 30 i klassen med olika behov.
 

»Loves rädsla minskade när han fick gå in i en annan roll.«

När Love fick en stor kartong målad som en tv över huvudet började han helt plötsligt att prata. Han berättade fantastiska historier om greker och romare, redovisade läxor och prövade att gå in i olika roller. Dessförinnan hade han knappt sagt ett ljud till sin lärare Kristian och ännu mindre till sina klasskamrater.

— Det var fantastiskt att få följa hans utveckling från det att han första gången kröp in i lådan som jag gjort åt honom, säger ­Kristian.

I dag är Love skådespelare.

— Jag tror att rädslan kan lätta för många ifall de får gå in i en annan roll, bli en annan individ en stund, säger Kristian.

Han tycker att lärare borde utnyttja den teknik som finns i dag för att underlätta för de blyga barnen. Eleverna kan exempelvis filma sig själva när de redovisar eller svarar på frågor och sedan mejla inspelningen till läraren.

Kristian har arbetat snart 40 år som lära­re, främst på högstadiet och gymnasiet. Nu arbe­tar han som sjukhuslärare inom barn- och ungdomspsykiatrin. Där möter han bland annat barn som under sin uppväxt försökt att leva med sin blyghet.

Många har balanserat på en osynlig lina och kämpat för att hålla sig inom normerna och inte sticka ut för mycket.

— Det är så otroligt vanligt att barn är blyga och oroliga i skolan. Det borde vara någonting som alla lärare fick lära sig att hantera, inte minst i lärarutbildningen, säger Kristian.

Men då krävs det att lärare lär sig att tyda tecknen från blyga och oroliga elever. Att förstå att Nicklas, som ständigt glömmer skorna till gymnastiklektionen, inte behöver vara slarvig utan orolig över att byta om med sina klasskamrater. Och att Minna, som hela tiden klagar över magont och uteblir från matematiken, i själva verket är rädd för att bli utskrattad ifall hon får en fråga på lektionen.

Kristian tycker att det är viktigt att eleverna får möjlighet att berätta om sina tankar. Annars riskerar skolmiljön att cementera deras personlighet.

Elever som är blyga borde få träna mer i mindre sammanhang inför redovisningar som är betygsgrundande, anser han. De behöver genrep.

— Man får ge de här eleverna tid. Vissa tycker att det är kul att redovisa inför en kompis efter ett tag — andra inte. Det viktiga är att man bygger vidare tillsammans.
 

»Anders mejlade mig trots att vi satt vid samma bord.«

Mias huvud är fyllt av ansikten på blyga elever som passerat under hennes yrkesliv som lärare och specialpedagog. Många har varit blyga i kombination med olika ­diagnoser.

Lotta var en av dem. Hon var rädd att föra fram sin åsikt inför andra. Förutom sin blyghet hade hon diagnosen add (atten­tion deficit disorder — adhd utan hyper­aktivitet) och kom aldrig i gång med sina skolarbeten.

Anders var blyg men hade även diagnosen asperger. Han vägrade prata inför andra människor, även inför Mia.

— Anders och jag hittade ett sätt att kommunicera. Han var bra på att uttrycka sig i text — han mejlade till mig trots att vi satt vid samma bord. Jag läste upp hans ord högt för honom och så svarade jag honom muntligt, förklarar Mia.

I mejlen kom Anders personlighet fram.

— Det blev en öppning för honom när han kunde ha en dialog med andra människor via datorn, säger Mia.

Hon har arbetat inom skolans värld sedan 1970-talet. I dag är Mia specialpedagog för elever mellan 16 och 20 år inom de individuella gymnasiealternativen. Dagligen träffar hon elever som har »misslyckats« under hela skolgången. Hon funderar på hur de blyga eleverna, som nu fått stora problem, hade utvecklats ifall de hade bemötts annorlunda av sina lärare på ett tidigt stadium. För det går att göra skillnad som lärare, anser hon.

När eleven Sara började i sjunde klass vägrade hon att redovisa uppgifter ifall hon inte satt på en stol och läste innantill — bara för Mia. I Saras klass fanns flera blyga elever. Ett arbetssätt var att alla eleverna fick redovisa i små grupper eller enskilt. Alla elever fick liknande förutsättningar och kollegerna hjälptes åt med redovisningarna.

— Jag var beredd att jobba mer under en tid eftersom jag var säker på att få igen arbetet genom tryggare elever, säger Mia.

Sara fick inför varje redovisning en något större utmaning av Mia. Först skulle hon stå upp och sedan bjuda in två kamrater. Därefter skulle någon få kamratbedöma hennes framträdande. Successivt vågade Sara allt mer.

— I nian gjorde Sara en jättebra redo­visning för hela klassen. Hon var väldigt kreativ och kom på en massa roliga grejer till framträdandet och skapade jättefina affischer.

Mia önskar att alla lärare tolkar kurs­planerna mer noggrant. Tolkningen av dessa kan påverka enskilda elever och deras betyg, inte minst de blyga eleverna, när det gäller exempelvis muntligt framförande.

— Jag har ibland fått elever till vår enhet där lärare skrivit omdömen som inte har stöd i kursplanerna utan utgår från deras lektionsplanering, säger Mia.

Ett exempel kan vara en lärare som skriver att en elev inte har haft muntlig framställning inför hela klassen trots att det detaljerade kravet inte finns i kursplanen.

Mia tar det alltid lugnt med de blyga eleverna och lämnar tid för deras svar.

— Jag har blivit bättre på att inte fylla ut tiden med eget prat och riskera att svara åt dem. Jag tar uppgifter i flera omgångar, säger hon.

Mia fokuserar på det hon och eleverna uppnår — inte vad som återstår.

Fotnot: Alla namn är fingerade.