Många blyga och oroliga elever bär på sitt lidande i ensamhet. De sköter ofta skolarbetet men känner sig osynliga och oroar sig för betygen.
Det konstaterar psykologen Malin Gren Landell. Hon har under många år mött barn och unga som utvecklat stora besvär på grund av sin oro. Hon kom nyligen ut med boken »Orolig och blyg i skolan« och har forskat om elever med social rädsla.
Arbetet med att hjälpa dessa elever har stora brister, anser hon.
— Visst klarar många sin skolgång, trots allt, men om de blir sedda och stöttade tidigt så kanske de får det mindre jobbigt i skolan. För vissa barn genomlider verkligen ett helvete. Men även elever med »lättare« problem skulle få det mindre oroligt, ensamt och ledsamt om de fick hjälp, säger hon.
Boken vänder sig framför allt till lärare och innehåller råd och tips på hur man kan ge de här eleverna stöd.
Om en lärare går in på ett tidigt stadium och försöker möta elevernas blyghet räcker det ofta med ganska små åtgärder. Det arbetet kan få stor betydelse för eleven både socialt och kunskapsmässigt. Det kan förebygga framtida problem som till exempel skolk och depression.
Det viktigaste för en lärare är enligt Malin Gren Landell att lära sig se tecknen på oro och blyghet hos en elev. De yttre tecknen kan vara väldigt olika.
En del blyga verkar introverta. De tittar ned i bänken när klassen ska svara på frågor — de sätter sig längst bak och svarar knappt på tilltal. Samtidigt kan de här eleverna vara väldigt ansvarstagande och överarbeta sina hemuppgifter eftersom de bär på en ständig oro för att inte duga.
Andra kan ha oroliga tankar som gör att de har svårt att koncentrera sig på lektionerna. Eleven kan ställa samma frågor gång på gång inför en utflykt eller idrottsdag. Rädslan för att göra fel är påtaglig. De klagar ofta på värk i magen eller huvudet.
En del väljer att gå in i en annan roll/personlighet. De kan färga håret lila och sätta på sig kläder som sticker ut från mängden.
— Dessa elever ses hellre som lite udda än blyga. Men det är bra att våga ställa frågor om oro och rädsla till eleverna så att man inte gissar, förklarar Malin Gren Landell.
Det är viktigt att eleverna förstår att de inte är ensamma om sina känslor, poängterar hon. De behöver få höra att det finns många som känner likadant. Däremot ska man inte släta över oron genom att säga: Så där känner alla — det går nog över.
Det är betydelsefullt att förmedla hopp och berätta att det går att arbeta med oron. Som lärare kan man tillsammans med eleven utforska vad som går att göra gemensamt för att med små steg utmana det som skapar oro.
— Sedan är det bra att stärka de blyga eleverna genom att själv le, skapa ögonkontakt, hälsa eller säga något till de blyga när man träffas utan att förvänta sig svar. Det gör att de känner sig sedda, säger Malin Gren Landell.
När det gäller redovisningar i klassen är det enligt henne viktigt att skapa ett tryggt klassrumsklimat där man tränar hela klassen på att vara en bra och konstruktiv publik. Det hjälper och förebygger både för dem som är sårbara och för alla andra elever.
— Men det är inte meningen att en lärare ska ta över elevhälsans eller barn- och ungdomspsykiatrins arbete. Märker man att eleven har större problem ska man självklart begära hjälp, säger Malin Gren Landell