Ministern som ska krympa vinsterna

När han var SSU-ordförande för tio år sedan sökte han tillstånd för en socialistisk friskola — som en protest mot att det var tillåtet med skolor med religiösa och andra åskådningsinriktningar.

Nu reser han runt i landet för att lyssna på forskare och företrädare för lärarkåren. Syftet är att få inspiration och underlag till en utredning som tillsätts senare i år — om en ny styrning av välfärden som ska ersätta ­näringslivstänkandet i New Public Management (NPM).

Lärarnas tidning träffar en välskräddad och akademisk Ardalan Shekarabi — han resonerar hellre än svarar ja och nej på frågorna — i ett konferensrum på finansdepartementet.

Vad är det för fel på New Public Management?

— I stället för att få en avbyråkratisering, som var tanken, har vi fått en överbyråkratisering med mer detaljstyrning. Det har lett till att bland andra lärarna har fått en ökad administrativ börda och mindre tid för kärnverksamheten. De saknar möjlighet att göra sitt bästa utifrån den professionella kunskap de har.

Vad vill du ha i stället?

— En tillitsbaserad styrning där vi vågar lita på medarbetarna och låter dem göra jobbet. De måste få rätt förutsättningar, inflytande och handlingsutrymme. Det innebär inte att vi motsätter oss uppföljning och tillsyn men kontrollerandet har gått för långt.

Var det bättre före NPM och valfrihets­reformerna?

— Det finns inget drömläge där allt är bra. Då fanns andra problem, som bristande ­effektivitet och ett centralistiskt perspektiv. Och brukarna hade en känsla av vanmakt ­eftersom de inte hade något att välja på. Det är inget som jag drömmer mig tillbaka till.

Varför vill du ha kvar valfriheten när Skol­verket anser att det är belagt att det fria skolvalet segregerar?

— Likvärdigheten i skolan är viktig men lösningen är inte att gå tillbaka till ett läge utan valfrihet. Politiken måste ta fram kompensatoriska åtgärder. När jag jobbade i den socialdemokratiska kriskommissionen kunde vi konstatera att majoriteten av Sveriges kommuner inte hade några kompensatoriska inslag i ersättningsmodellerna till skolan. Man kan börja där.

Vinstförespråkarna hävdar att det inte går att ha verklig valfrihet utan möjligheten att ta ut vinst, eftersom friskolorna skulle bli för få. Vad säger du om det?

— Gör som jag och åk över till Danmark och titta. Där går ungefär samma andel av grundskoleeleverna i friskola som i Sverige trots att vinstdrivande aktörer inte är tillåtna. ­Modeller som inte bygger på vinstintresse kan öka den pedagogiska mångfalden.

— Det jag inte gillade i Danmark var att friskolorna till en viss del betalas med egenavgifter. Vi ska värna vår modell med en solidarisk finansiering av skolan.

På Ardalan Shekarabis bord ligger också ägarprövningsutredningen som i dagarna presenterar sina slutsatser om vilka krav som bör ställas på dem som äger och driver friskolor. Och ­under februari kommer direktiven till den nya vinstbegränsningsutredningen som bygger på överenskommelsen med Vänsterpartiet från i höstas. Enligt överenskommelsen ska nya regler kraftigt minska möjligheterna att göra vinst, även när företag/koncerner säljs. En låg ränta på privat satsat kapital ska få tas ut, det är allt.

Men Vänsterpartiets stöd räcker inte för att få igenom vinstbegränsningarna. Och ­Sverigedemokraterna har lämnat olika ­besked i frågan.

Tror du att genomförandet får vänta till efter nästa val, om ni har makten då?

— Det vill jag inte spekulera i. Vi ska försöka åstadkomma så mycket vi kan under den här mandatperioden.

Men hur ska ni få igenom vinstbegränsningarna?

— Det finns en politisk retorik som går ut på att söka konfrontation och konflikt. Men jag vet att det finns en förståelse bland borgerliga politiker för att regelverket måste reformeras. Även förra regeringen erkände att det finns problem, det var därför Ägarprövningsutredningen och Friskolekommittén tillsattes. Om vi sätter oss ned och diskuterar BORDE vi kunna komma överens om en del.

Fast Alliansen hävdar att ni har brutit mot friskoleöverenskommelsen. Har ni det?

— Det stämmer ju inte. Vi står upp för Fri­skolekommittén och den överenskommelse som gjordes där. Men i en del frågor ville vi gå längre. Det angav vi mycket tydligt redan då och det står vi fast vid.

De nya reglerna ska gälla även dagens friskoleaktiebolag. Hur ska de bete sig?

— De ska få stöd så att de kan ställa om till systemskiftet. Hur det ska gå till är något som utredningen måste jobba med.

Men kommer riskkapitalbolagen att kunna vara kvar?

— Vi ska ha ett system som garanterar att ­resurserna används till det de är avsedda. Det skapade en osäkerhet när den förra regeringen tog ställning för kommersiella aktörer i skolsektorn och vissa ministrar samtidigt försökte hantera en kritisk opinion genom att säga att riskkapitalbolag inte skulle driva skola. Vi ska inte ha ett särskilt regelverk för riskkapitalbolagen utan regler som gäller alla.

Så då får kommunerna köpa eller ta tillbaka Academedias olika delar när dagens investerare vill komma loss? Eller ska personalen ta över?

— Det är inte min sak att avgöra. Det är en fråga för ägarna. De måste göra sina affärsmässiga bedömningar om de vill vara i verksamheterna med det regelverk som tas fram.

I Lärarnas tidnings granskning av privat drivna HVB-hem med friskolor har det före­tag som går bäst haft en vinstmarginal på i snitt 36 procent i 13 år och delat ut över 20 miljoner till ägaren (se sid 8—9).

Kommer det att vara möjligt i framtiden?

— Det fanns inte med på kartan att vi skulle ha den typen av övervinster. Skattepengarna ska gå till lärare, till läromedel, skolbyggnader och allt annat som krävs i en skola så att den håller en hög kvalitet. Huvudregeln är att överskott ska återinvesteras — för vem är beredd att säga nej till ytterligare en lärare?