Det inrikespolitiskt intrikata läget blåste upp betygsfrågan, skriver Ingvar Lagerlöf, Lärarnas tidnings reporter, i en kommentar.
Det är lätt att förundras över proportionerna i debatten om betyg i fyran och om detaljerna i den kompromiss som nåddes i förra veckan. Visst står skolan högt på den politiska dagordningen, men det var snarare på grund av det inrikespolitiskt intrikata läget som politiker och journalister blåste upp frågan.
”Det blev en kompromiss där båda sidor slipper tappa ansiktet allt för mycket”, var betygforskaren Christina Cliffordsons första kommentar när jag pratade med henne förra veckan.
Gustav Fridolin undvek en hotande förlust för regeringen i riksdagen. För Jan Björklund, som lagt ner så mycket prestige i betygen, kanske vinsten var ännu större. Även om Alliansens betygsmotion skulle vinna i riksdagen – vilket var långt ifrån säkert – skulle vägen till betyg i fyran fortfarande vara lång. Med en motvillig regering skulle reformen sannolikt bli ”taffligt” genomförd med Björklunds eget uttryck.
Det prioriterade målet för politikerna tycks alltså ha varit att få bort betygen från den inrikespolitiska debatten. Att detaljerna – som inte är så många – i kompromissen redan har fått kritik ser de nog som ett mindre bekymmer.
Båda lärarfacken har varit irriterade på att betygsdebatten har fått så stort utrymme. ”Helt galet när det finns så stora utmaningar i skolan”, anser Lärarförbundets ordförande.
Nu har politikerna lämnat över bollen till Skolverket som får en hel del att fundera på för att få försöket med frivilligt deltagande skolor att bli trovärdigt ur vetenskaplig synvinkel. Annars kan resultatet bli det som Cliffordson varnar för: ett starkare stöd för betyg jämfört med vad ett slumpmässigt urval hade gett. Det skulle verkligen göra Björklund till kompromissens vinnare.
Ingvar Lagerlöf